From my queer heart.
Cinema Queer är i stan & Jag möter upp med queerfamiljen. Slås av insikten om att jag verkligen har funnit ett queerfeministiskt normbrytande sammanhang. Något jag var rädd över att inte finna igen när jag lämnade queermeckat Malmö. Jag trodde nog inte att det var möjligt i Luleå, den hemstad som en gång var för trång för att jag skulle kunna leva så flytande som jag alltid önskat. Nu gör jag det, lever i vilka former som jag än önskar & jag gör det här; i staden vid vattnet.
Jag är med mina favoritfruar i en underbar buss möblerad med mjuka plyschsoffor, glitter, igenkännande symboler som gör mig mitt queerhjärta lyckligt & med fina tänkande människor.
Jag är nära invirad i den ena fruns famn & vi pratar om öppenhet, om partners fria att välja på nytt varje dag, om hus på landet, om mod att våga vara i kärlek, om livet helt enkelt i stort & smått. Den ena av dessa fruar är min pantertant, en syster. Den andra är min åtrå. Min pantertant ber mig om det ibland, uppskattar att jag ger hennes fru nya perspektiv & idéer när hon själv vill ut på sina egna äventyr, bland andra. Ikväll var det rent ut sagt a blessing att få vara så nära den andra frun; att höra hur hon bad mig sitta så nära som möjligt. Att få känna hennes smekande händer medan vi såg på queerfilm efter queefilm. Att få känna hennes andetag i mitt öra, hennes hand över min strupe. Hur hennes lätt lekande händer var fyllda av begär & hur hon lät mig veta om det. Hennes begär skickade ut rysningar i hela min kropp, ett välbehag som rörde sig som pulserande andetag genom hela min kropp. ”Ta mig, ät mig. I surrender, sjöng min kropp.” När vi skulle skiljas åt så tog jag det i ord för första gången, bjöd in henne att dela min kammare, mitt hav till säng någon natt. ”Kom till mig” bad jag. ”Låt oss vara nära, få somna tillsammans. Kom hem till mig.” Hon log & var tydlig i sitt svar. ”Jag kommer gärna”. Jag tror att vi behöver ge varandra en natt av ren lust & njutning, av sinnlighet, av utforskande, av hårda & mjuka tag. Av längtan som släpps lös som vilda hästar.
En kvinna jag såg i en av kvällens filmer påminde mig om Finn. Det stack till i mig då. Av saknad. En saknad som snabbt övergick till en suck & ett konstaterande; hon är långt borta nu. Jag känner hur hon har kopplat sig själv ifrån mig. Jag har ringt henne några gånger & för varje gång konstaterat att hon inte är med mig, inte nu. Det är inget nytt. Vår relation bygger på distans som ibland krymper. Men oftast är den där & får oss att ständigt vara åtskilda.
Dagen har varit Cinema Queer men inte bara. Den har även varit fylld av mig & Ludd. Idag kom äntligen regnet, det efterlängtade regnet tillsammans med åska & skenande blixtar som lyste upp en himmel som för varje dag blir mörkare. Jag & Ludd välkomnade regnet genom att träna i det. När regnet föll som hårdast så sprang vi, hoppade, stönade medan svett blandades med regnvatten över våra hala kroppar. En härligt inslag av en första-gången-grej. Efteråt gick vi hem med glada kropppar, hem till L & blev rena. Vi möts i en allt närmare relation där bar hud känns som hemma. Vi gick omkring utan nästa några kläder på oss & möttes i spontan lek med akroyoga som snart blev till närmare famntag & hans lätt smekande händer över min nakna rygg. Jag förvandlades till en katt under honom som log & sträckte ut mig av välbehag. ”Tänk om vi var samma person i vårt förra liv?” viskade han & skrattade lite. Märkligt, hur det ofta blir så med oss. Att det kan kännas så nära. Som om tiden ifrån varit en lång utandning & att vi lika organiskt som den nu andas in & åter möts, så lätt & så självklart. Ibland känns vi som två retsamt lekfulla barn, andra stunder väcks det idéer om mer vuxna lekar. Vi skiljdes så småningom åt & min blick som skymtade förbi mig i en spegel sa mig att jag berörs av det här.
När jag ser på mig själv ser jag Kärlek. Kärlek ur ett lugn. Inget med vilja att bli tydligare än så. Vill bara vara organisk & det gör mig glad. Just nu.
Så vackert att få avsluta dagen såhär. En stor kontrast till hur den började. En början som inte alls blev som jag trott. Hamnade hos min far som behövde mitt stöd, en far som i sin sårbarhet fick mig att hårt, hårt hålla tillbaka tårarna. En far som jag älskar något så massivt stort.
Det har som sagt varit mycket Kärlek idag. I många former.
