mellan raderna.

Återvände alldeles nyss från Ängsbacka & mötte dig som en av de första personerna här att träffa på medan Luleå befann sig i sitt mest oromantiska uttryck av gråskalor & lite för höga hastigheter. Jag skrev om just dig allra senast men kanske berörde den allra viktigaste insikten inte dig utan mig själv. Ser röda trådar av healing in progress, påminnelsen om att vara andning & centrering nära. Hur vackert jag upplever att det är när jag känner mig levande, no matter the reason (nästintill). Så tack & ha en fortsatt blåsig tur. Allt fortsätter på sina sätt, nya trådar skapas, vrids & rätas ut. 

 

Återvände från Ängsbacka efter en enorm inre genomkörare. Ängsbacka är min egna brutala tvättmaskin, inifrån. Inget slipper undan utan lyfts fram & bektraktas. Jag älskar att Ängsbacka får mig att släppa på den (och många andra spärrar) spärr jag så hårt svetsat fast; möjligheterna att gråta när jag faktiskt behöver. Det var alltså dig jag mötte igår när jag återvände med öppet hjärta & stark inre linjering. Öppen. Så vacker men inget jag behöver, inget jag måste få vara nära för att andas med magen. A good reminder. 

Här och nu; Jag känner mig suddig, kornig, blurrig. Need to clearify myself. Eller bara acceptera att det är såhär. Jag är inte tydlig & jag gråter & är osäker, försöker greppa det som finns som om jag vore en snart förlist kapten. Försöker få honom här hemma att lova dyra löpften som ingen av oss kan leva efter eller tro på. Allt för att jag egentligen inte vet min egen riktning. Som vanligt handlar det alltid om en själv. Be organic, lets flow Tilda. Vad vill du skapa av det här lilla räv? Han håller space åt mig, går inte in i det för mycket. 

 

Det här prossesandet får ta sin tid.