mellan raderna.

Älskade Mariana alltså! Igår målade vi på oss våra happy-faces & drog iväg på fest. Vi skrattade över våra respektive klädval; båda helsvarta, med snarlika västar till bara tatuerade armar. Bubbel i våra glas, skålade med våra fin-kulturella-pretto-uttryck. Jag tänkte: hon har varit min vän länge. Vi matchar. Vi har legat. Också. Vi har många delade förtroligheter i de famnar vi möts i. Hon är stolt, stark, vrålhet. Och vi hade roligt igår; jag hamnade i samtal med en person som liksom jag har jobbat för IM i Indien, som senast på sitt CV har jobbat för att öka kvinnors politiska engagmemang i Kambodja. Jag tänkte: det finns hopp för världen. Ändå. Vi är fler som brinner. Folket drog ut på lokal; då flydde jag & Mariana hem i vår taxi. Nöjda. Vi som sällan är lagom var ändå lagom med gårdagen. Vi skiljdes också åt utan att äta upp varandra fastän jag tog med henne upp till mig i tanken & bäddade ned mig med henne bredvid. Fick plötsliga rader från henne, om att hon gjorde detsamma med mig. En gemensam längtan efter mer vardagsgrejer ihop. Att få kramas länge, se filmer, sånt. Det är på min lista för wantings 2015. 

 

Vaknade med bubbelbakishuvud. Trött, rastlös, klubbad. Kroppen vill rasta sig. Huvudet vill sova mer. Har dragit igång peppande musik, Gjort mig redo för en dag för konsumtion med moder. Termometern visar på 20 minus. Det ser krispigt ut ute. Jag känner mig utmanad av kylan. Fick ett telefonsamtal som blev långt. Hannas mor. Vi pratade om livet, om familjer som inte håller ihop, om barn som används som slagträn, om cancer, om att vittja gärden med fisk till bordet. Hon: Jag kan inte tacka dig nog för att du finns för Hanna. Vad skulle vi göra om du försvann? Du är hennes riktiga syster. Jag: Jag kommer leva mitt liv med Hanna. Hela livet. Jag bara vet att det är så. Ett fint samtal. Må operationen gå riktigt bra!

 

Ma ringde igår. Och jag vaknar med hans rader. Han är ivrigare än jag & vi pratade om kärlek. Han säger: kärlek för mig är två personer som blir ännu mer när de är tillsammans, att dela en idé om gemensam livsresa. Att våga vara i ett gemensamt fokus. Jag tänker: Jag hoppas att jag en dag blir kär i honom. Säger: Jaså, fin idé Martin. Han: Vad, tror du inte på det, kärleken? Jag: Kanske. Inte alltid. Jag tror mer på idén än praktiken. Jag är svår Martin. Jag är vilsen ibland, i det där. Tänker: Med J är jag inte det, inte alls vilsen. Då bara vet jag. 

 

Och nu vill jag också sova bakom ett element.