Känslan när jag inte vill tänka på det där sms:et. Det är att jag drar iväg från mig själv.
Jag gör saker. Hela tiden. Jag får ta tag i mig själv när jag fixar det. Just nu flyr jag hellre. Är överallt där verkligheten inte når hela vägen in.
Igår kom jag på mig själv med att skratta då jag insåg hur väl jag förstår honom. I honom ser jag fortfarande mig själv. Också i det här, som nu är.
Kommentarer
Trackback
