mellan raderna.

Vera kunde inte springa fort nog in i mina armar imorse & jag är så uppfylld av kärleken för den här stora människan. Från de första stunderna, att på nära håll följa hennes resa från ett litet frö till dagens nyfikna, spralliga, humoristiska, eftertänksamma & ständigt busiga person. Den lilla näsan mot min egen & hennes hand i mig. Jag, Vera & moder på loppis den här förmiddagen. Bästa köpet; saffransskorpor & gladaste injektioner av sällskapet, leken, nävaron. Det är inte heller hela bilden. 

 

 

Även Ma dök upp. En gemensam röd tråd i bådas liv; att uppmuntra till återbruk, second hand. Han var i ärlighetens namn inte där idag för att söka efter något, snarare för att finna mig. Det gjorde han också. När vi skiljdes åt senare var jag glad men konfunderad. Det är väldigt fint att möta honom & han faller alldeles för lätt in i mitt liv, som om han passar in i det. Jag känner ett motstånd som bygger på levda erfarenheter. Varit i något liknande, mött människor som inte är färdiga med tidigare valda partners. Och ja, vi har pratat om det, alla kort är brutalt framdukade, det finns inget hemligt över oss & inga övertrammpade gränser. Det finns inget oss, inte ens ett begynnande sådant. Ändå blir jag vaksam. Kom inte för nära. Vi är inte i rätt tid för varandra. Jag tror inte att vi alls kan vara vänner i en balanserad & distansierad vänskapsrelation. Våra ögon säger helt andra saker & min naivitet har jag slängt bort för länge sen. Du måste backa eller så gör jag det. Vi ska ses igen, redan om en stund & åka skidor tillsammans. Jag behöver nog säga det då. Det är du eller jag, eller ett gemensamt steg baklänges för oss båda. "När jag ska bli fridlyst, när ska jag slippa bli sårad". Tänker på Säkerts låt. Livet är inte gjort för att leva utan risker, iallafall inte mitt. 

 

Och nyss, alldeles nyss fick jag ett högst oväntat mail som jag fortfarande inte har smält. Hon, Finn skrev. Finn som jag jobbat med att släppa taget om, gå vidare från, glömma. Som överraskningen ur lådan dyker hon upp & säger att hon saknar mig, att hon vill ses, hon vill att vi gör en gemensam plan om att träffas snart. Och hur reagerar jag? Ja men ja, klart vi gör Finn. Rakt på bara, no return. Som om jag bara måste in i alla eldar. 

Gisses. Jag måste verkligen ut & åka skidor nu & hålla skeppet kallt. Borde bara få leva med min J & få luta mig tillbaka där jag allre helst vill vara.