I små steg men ändå - steg.

Hade ett för mig, betydelsefullt samtal med Månlivet igårkväll. Påminnelser om att det är helt okej att bli less på hur det känns att hänga lite fast mellan rader, mellan andetag; de tillstånd som sker när något nästan är & samtidigt nästan inte är.
 
Det pågår en läkning. En stärkande sådan & den kommer inifrån. En rustning för att inte vara drunknad längre. Ett dygn kan ha oändliga många minuter & två månader i det lämnade tillståndet har varit en av mina tuffaste utmaningar. Vilken erfarenhet; en ny för mig. Nya tankar, insikter slår mig då & då. Små steg men inte för den skull mindre viktiga. 
 
Det var ögonblicklig förälskelse som slog ned i mig nittonde september tjugohundratretton. En jävla blixt. En milstolpe i livet. En häftig upplevelse som slog undan mina föreställningar om att sådant inte sker. Intressant att jag inte kände honom alls. Ren objektifiering. Rent & enkelt begär med fullt fokus som har kommit att vara, längre än jag kunnat fantisera om. Undrar hur mycket jag (ändå) har fyllt min bild av honom med sådant jag gärna vill se att han har & är? Hur mycket är verkligt & vad är påhittat? Hur kan blixten slå ned & vara rätt person för en då personen i fokus är en total främling?
 
Det jag önskar av livskramrat är (egentligen inte) där. Utgångspunkten bör vara gemensam dröm om riktning åt samma håll. Vilket vi (inte) har. 
 
Sakta får de komma. Inslaget som förändrar bilden. Som jag så småningom tar till mig, lyssnar & tror på.
 
Skidor, snö, svett, friluftsliv & vänskap i rörelse är min rekreation just nu. Medan hjärtat bär sorg blir kroppen starkare, mer uthållig än någonsin. Tänk om det alltid vore så, att brustna hjärtat alltid, för alla, levererar starka ben & låg puls. Det skulle bli nya hälsotrenden, lätt.
 
Varit med Micke idag. Älskade M:et som vågar utmana mig till max & som får mig att släppa allt som inte är rörelse.
 
 
 
 
 
Nådde hemmet sedan efter sexton kilometer i skogen. Lagade plättar med blåbär på & började fantisera ihop om vilket kap det vore för en annan stjärna att sammanstråla med mig. Det är okej som fan att boosta ibland. Vi skulle delat på de här plättarna medan våra båda kroppar skulle slappna av, adrealinet lägga sig. Lusten väckas (som den gör efter träning för mig) & jag skulle förföra den här utvalda stjärnan & få oss båda till att glömma omvärlden för en andra gång den här dagen men av helt andra anledningar. Sedan skulle vi dimmiga, genomkörda & mjuka som katter linda ihop oss framför en film & avrunda en helt fantastisk dag. Keep on dreaming baby.
 
Ska strax iväg på feministpeppmys. Jag & lite andra feministaktivister ska smida planer för framtiden. Mer aktivism än ligga idag alltså. Och jag gissar att båda aktiviteterna kan förändra världen, på sina sätt.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0