En kalender med fyllnad.
Jag försöker hantera det här, att spegla mig själv; acceptance in practice; vara där jag är. Sent igårkväll gav jag mig ut, lät benen ta mig, föra mig fram. De bar av längs isiga gångvägar, mörka vägar, till svartöstaden, runt svartöstadbrinken, längs med isbrytarna & vidare. Tänkte att många nog skulle undvikit en sådan tur i mörkret genom industriområden av betong & fyrkantiga former. Jag tyckte att det var vackert. Att industri kan vara romantik på något vis. Kanske är det arbetarklasshjärtat som ligger till grund för känslan. Och, att passera isbrytare med kalla rosiga kinder medan många andra är inne i torr luft? Jag försöker ta hand om mig.
Jag har lyssnat på råd. Bestämt mig. Har skickat ett mail; ett sådant som kan vara viktigare än andra, som ger konsekvenser jag kan behöva. Svart på vitt, framlagt & tydligt beskrivet. Det här är min utgångspunkt, mitt inre rörliga tillstånd; ger du mig råd? Nu finns det en vecka i det nya året, markerad i kalendern som kommer att lyfta fram det inre & oftast väl skuggade. Sjukt obehagligt. Känns läskigt men möjligen blir det en möjlighet till helande process.
Det finns en stor rörlighet under huden men med genomlevd eftertänksamhet. Jag L Ä R mig av gårdagen. I måndags eftermiddag stod jag & Ma & handlade julklappar tillsammans. Vi skrattade över de anektoter som kom över våra läppar & log över de egna lekfulla uttrycken som så lätt föds i det gemensamma. Ma får mig att skratta, att släppa allt annat. Jag provade ut ett par vantar; en julklapp. Utan att tänka sig för tog han min ena handskeklädda hand med en lekfull rörelse - och det räckte. Det ilade genom mig, genom honom. Hans ögon log, mina också men mitt blod skenade. Det blev tydligt hur han känns & jag fick bekräftat det jag redan visste. Du kan inte röra vid mig så. You need to go. Någon av oss. Vi mötte varandra i den gemensamma förståelsen & när vi gav varandra en kram förstod jag att vi inte kommer att ses på ett tag.
Den kvällen mötte han sig själv & sin partner, guidad av mina ord om att inte underskatta den valda personens förmåga att kunna förstå de processer en ofta bär men inte vågar dela. Nu får de en chans igen, får fler möjligheter att se varandra på nya sätt. Hur mycket jag än kan leka med idéer om att fortsätta skratta med honom så är det ännu viktigare att han är med sig själv & sin kärlek fullt ut. Så lätt att förlora sig själv, bli vilsen även i en relation. Att börja spegla den personen & glömma vem en var. Att bli ensam, främlingar för varandra. Glöm henne inte sa jag, se henne & du kanske påminns om varför ni valde varandra en gång. Gråt ut, var där, var & en & tillsammans. Tro på det du valt, på dig själv. Landa i din mage, kanske med henne, kanske själv. Men framförallt, våga landa.
Det är inte lätt när inre dammar brister, även om de behöver göra det ibland. Inte lätt att vara i sin dimma & möta sig själv, naken.
Nu behöver jag tid och plats. Jag är rädd för att skriva orden, men för hennes och min skull måste jag först reda ut vår relation skrev han senare till mig igårkväll. Med stark övertygelse & påminnelse om en relation i taget.
Fina person. All värme & respekt. Han har tackat mig för min ärlighet & jag känner samma förtroende tillbaka. På så kort tid har han dykt upp & rört om, berört, lämnat fina avtryck. Jag tar dem med mig. Även i den tystnad som till en början alltid känns obekväm när ett nytt glädjeämne försvinner, igen.
Jag sysselsätter mig. Jobbet just nu gör mig kreativ, i flöde. Smider planer om normkritiska projekt, arrangerar konferenser, är stark i min självständighet & ser framemot projektsamverkan med Irland. Höjdarmötet bar god frukt igår. Besökte nyss en älskad moster tillsammans med kvinnsen & Veraskatten som skallade mig till näsblod, kärleksbarn. Ikväll ska jag in i Kulturens värld. Se teater med bekanta & roa mig kungligt. J kontaktar mig sporadiskt nu, som en lite mer avlägsen vän. Vill att jag ska hjälpa honom att vattna hans hål av kultur som behöver fyllas. Vi planerar gemensamma aktiviteter igen. Jag känner en distansierad glädje, en högst sparsam. Den här nya "vänskapligheten med distans" är utmanande & smakar inte alls lika bra som hans famn gör.
Kommentarer
Trackback
