Till ömma omfamningar.
Till slut var inget annat att göra än att ta väskan, rulla iväg mot en taxi & påbörja äventyret. Nådde Arlanda, check. First step. Första pausen med Malla i luren & jag tror att det i & med vårt samtal skrevs början på den röda tråden som sedan löpte genom den här Sverigetouren. Tillsammansskapet, det som länkar oss med varandra, mina valda chosens ones & jag. Vad är det som driver oss? Som berör? Vad är det som får mig att bli mer hemma med vissa mer än andra? Hur för vi oss? Vad relaterar jag till nu, på andra sätt än förr? Vem är jag själv på egen hand? Vad gör jag med all min egna tid som känns viktigt & bra? Vad är det jag identiferar mig med som Gör mig själv gång på gång? Som får mig att bli en slags inramning, en bild som även andra tänker på när jag kommer på tal? Hur ser jag på andra? På mina val?
Nådde Malmö & stod snart på möllan. Det är första gången på flera år som jag befann mig där igen med en stark närvaro, för ett ögonblick inte på väg någonstans. Öppnade upp för att känna efter, för att få känna mig hemma igen, för att få möta en saknad plats. De sedvanliga duvorna levde sitt stadsliv, någon kvarlämnad frukt låg kvar på backen efter frukt och grönsaksmarknaden som alltid är. Jag såg inte till en enda bekant men däremot - många bekanta bilder, kopior av andra liv & epoker. Människor med alternativa uttryck, adopterade spanska hundar, omslingrande kärlekspar med gemensamt boende strax intill, studenter med billig fyllda matpåsar & generellt sätt - rörelse. Väldig rörelse. Jag gick runt med min rullväska & svarta kappa, tänkte med ett leende på hur svårplacerad jag själv såg ut i relation till övriga där. Vänster, eller? En del av etablissemanget på möllan eller kanske inte? Smygsnobb? Ja, kanske lite. Jag kände mig som allt. Både hemma som om jag aldrig lämnat Skåne men å andra sidan, lika främmande som om jag inte längre hörde dit. Inte heller vill höra dit. Jag gav mig av mot Rosengård & Gabbie; besökte för mig främmande kvarter & boendeformer (små, små lägenheter med fyrkantiga stela små rum i förortsdesignade hus = billigare varianter av bättre boenden). Mötte en stark varm famn, byggd på vegankost, roller-derby, feminism & vänsterdriv, Gabbie. Vi möttes i en rörelse, hon på väg någonstans, jag också. En stund senare var vi åtskilda igen & jag befann mig åter på möllan i sällskap av Frökontrasten, Robert; my never ending (love)story. Först nu kom jag hem till Skåne igen, i hans närhet & famn som alltid bär en doft av skog. Vi strövade genom parker som jag besökt så mycket & landade med varsin falafel i en hemlig labyrint i Pildammsparken. Samtalen var långa & djupa, vi slingrade oss in i den andres historier & liv medan skymningen sjönk & stilla omslöt oss. "Vi är som ett bättre vin", konstaterade vi båda. Blir bättre & bättre med åren. Intimiteten i samtalen djupnar, maskerna vi bär blir alltmer avskalade. Det är vackert att vi båda upplever denna ständiga närhet & trygghet i den andre. I i relation till den andre är vi aldrig på väg bort till något annat. Vi finns tror båda två lika hårt på att vi alltid kommer att bestå & det är en övertygelse som gör oss trygga, som får oss att landa & inte jaga efter mer. Vi kanske är precis där vi ska vara, lagom nära. Just så. På en bänk i labyrint, en kväll med solen går ned. Han undrade om jag ville spendera natten med honom & det var en lockelse som jag övervägde men avböjde. Istället skiljdes vi åt med en mersmak & stark lojal tillgivenhet.
Den natten sov jag nära Gabbie, hennes nakna lår över mina egna. Bara just så. Hon & jag. Mer i närhet så utan ord. Skiljdes åt tidig morgon nästa dag. Tacksam för henne.
Snart på tåget mot Lund. En pendling jag minns med kärlek & som jag även nu återände till med stor entusiasm & glädje. Just så lever jag gärna igen någon gång. På ett tidigt morgontåg, på väg.
I Lund kände jag mig än mer hemma än i Malmö. Det förvånade mig lite. Många fina minnen här. Nådde skolan. Fann utdrag upphängt på väggen om mig själv då jag fick priset i Civilkurage & blev stolt & glad. Klev in i examinationssalen & hade snart genomlevt även denna milstolpe på resans gång - opponeringen. Sammanfattningsvis, alla fick uppgifter att komplettera, i övrigt var vi därmed godkända.
Lämnade skolan & mötte upp Kajsa - underbara älskade superbästa väldigt efterlängtade Kajsalanta! Hon & jag på ett café & mer hemma än så kan det knappast bli. Hon är jag & jag är hon & språket går i samma toner & vi målar fantasifullt fram våra berättelser på sätt som är oförklarliga för andra. Som jag älskar henne & alltid, alltid längtar efter de här stunderna. Hon skulle tillbaka & jobba några timmar i Lund & jag gled därför runt på second hand & gottade mig & sedan möttes vi upp igen. Hon & jag på ett tåg som förr. Hem, kaffe. Sedan ännu mer promenad i Folkets Park på möllan & plötsligt kändes Malmö & möllan hemma, till & med som något fint & roligt & soligt. Vi handlade & även en sådan vardagsgrej är underbar att göra med henne. Vi gick hem & hade date till det var dags att sova. När det blev dags så kröp vi ned intill varandra & jag låg där & lyssnade på hennes berättelser & ville suga i mig varje stavelse för att inte missa en enda en. Ville inte somna, inte att kvällen & vår tid ihop skulle rinna ut. Jag somnade verkligen lycklig. Så lycklig så lycklig med henne. Vi vaknade i symbios i gryningen. Klockan var inte ens fyra på morgonen. Medan jag duschade tände hon ljus överallt & när jag slog med ned med henne för gryningskaffe var det med en stark romantisk känsla av evighetskärlek. Hon & jag vid ett köksbord i en gryning, närvarande & nära. Hon följde mig som den gentlekvinna hon är till flygbussen som skulle föra mig ifrån henne, vilket den snart gjorde. Väl på bussen bestämde jag mig för att inte sörja utan istället vara tacksam för allt.
Efter mellanlandning på Arlanda hamnade jag i Skellefteå & allt gick i ett. Snart hade jag föreläst för hundratjugo personer & det var med nöjda applåder jag lämnade scenen & gjorde följe med ett tandläkarteam i bil mot Umeå. Jag blev behandlad som en kung med stimulerande samtal hela vägen & blev guidad hela vägen fram till hotelllobbyn. Lyxhotell i Umeå trött & grumlig fann jag en bastu & satt snart där & svettades & renades. Därefter hann jag med en liten promenad, hann förälska mig i Umeå & störtade sedan ned i min supersäng deluxe; vita fluffiga hotellsköna täcken, stor bred säng, manglade lakan. Från litet rum med Gabbie i Rosengård, till romantisk gryning på Möllan med Kajsa till det här lyxhotellet. Mitt liv ÄR kontraster.
Följande morgon njöt jag av hotellfrukosten & gjorde mig redo för den största föreläsningspublik jag någonsin haft & tog mig sedan dit. De hade bokat stora Nolia för det här. Jag entrade scenen & stod plötsligt inför trehundrasextio personer & föreläste & jag kan erkänna att jag STORNJÖT. Sådant gör mig inte nervös, snarare lugn & samlad. Älskar känslan av att få en sådan stor publik att tystna, att förstå vilket makt jag har i tolkningsföreträdet & vilken betydelse mina val av ord är. You can make a difference. Jag förstår & märkte att jag fick chans att vidgda mångas perspektiv & öppna nya dörrar. Det var en häftig upplevelse & efteråt fick jag stora kramar av de ansvariga.
Blev upphämtad av min underbara vän Matti efteråt & tillsammans vandrade vi Umeås gator fram till ett café. Där öppnade vi oss nakna & närvarande för varandra om livet, nuet. Han ska snart bli far & vi pratade mycket om våra intressanta livsresor som båda gör. Hur vi lotsas fram genom aktivismen, genom klassresor, förhandlar med privilegier, möjligheter. Hur vi finner kärlekar & oss själva. Min kära vän fick historier av mig som jag sparat länge för mig själv allena & det var vackert att få dela, att våga ta stöd. Han följde mig senare till bussen & jag kände mig så rik då jag satt där på bussen, on track - going home.
Möttes upp av bästa modern när jag nådde Luleå, beloved hometown, & somnade slutkörd i min egen underbara stora säng.
Tidigt nästa morgon, upp igen & iväg till jobbet på landstinget. Lycklig över det, att ha ett jobb som jag har gift mig med.
Mötte upp med systern på badhuset efteråt & vi sträckte ut våra kroppar & svettades tillsammans. Som jag älskar att bo nära henne. Hon skjutsade hem mig & väl utanför mig möttes vi av J, blondielovelylock & de två fick nu mötas för första gången. Och - han & jag fick mötas efter en & en halv vecka ifrån! Vi viftade båda på svansen som euforiska hundar & betedde oss som förälskade tonåringar. Försökte laga mat ihop men kunde inte fokusera. Ville så gärna röra vid den andre, berätta saker som berört oss, bolla idéer, placera läppar lite överallt så vi gav upp & pausade. Sådana underbara pauser som bara görs när förälskelsen brinner i en, får en att nästan yla & skratta i ett. Vi slet av oss allt & hängav oss med väldigt närvarande hjärtan. Ömsint & varsamt, nyfiket & vildsint. Tiden försvann verkligen där. Vi andades ut, log nära. Andades in igen, blåste än en gång liv i intimitetens utforskanden & hängav oss åter & hans hud mot min bara genererar mermsak & övertygelse om Oss. Lust & joy. Vi lyckades så småningom ta oss till mat & andra kanaler för njutning & han skrattade skönt medan vi samtalade. "Det här med kärlek alltså" sa han & log med rörd blick i min. Den natten somnade vi nära i den ömmaste av omfamningar. Jag sov tryggt, djupt & länge. Vaknade upp först denna morgon men ville inte lämna den varma kroppen intill utan slingrade mig ännu närmare, tog en hand i min & somnade om. Vi sov ut tillsammans & låg kvar i sängen, länge. Ingen av oss på väg. Ingen. Äntligen. Han & jag bara; all in & utforskande händer & mycket längtan.
En av de finaste lördagar. Lång morgon, eller snarere mitt-på-dagen kaffe ihop. Intensiva samtal, intellektuella utforskandet i att lära känna ännu mer. Jag som berättade om den resa jag snart ska iväg på bortom landets gränser. Hans reaktioner, hans avmaskerade anletsdrag som säger mig att han inte vill hantera tanken om att jag möter andra. Å andra sidan vill han inte begränsa mig till något. Men snälla, säg ingenting. Håll andra relationer utanför. Enda kravet, gör allt som gör dig lycklig men håll mig ovetande om det. Det är hans önskemål. Och jag har tydliggjort vad jag vill ha & behöver. Alla kort på bordet, att tydlighet finns framför mig. Jag har också varit sann med att det ändå är J & jag som är i mitt känslohjärtliga fokus just nu. Och vi är det som betyder Det Stora för mig.
Det är Kärlek det här. Det är ömma omfamningar & livsresor som påminner mig om starka röda trådar.
