mellan raderna.

Två dagar har passerat som anställd inom offentligt sektor, i den fyrkantiga myndighetsvärlden & jag märker att en just nu högst aktuell strategi fungerar & det är att acceptera att jobbet är allt nu, nu är allt jobb. Mitt huvud går på högvarv för att ta in all ny information, försöker greppa projektets gigantiska omfattning, sätta mig in i forskningsfält jag aldrig rört mig i förut. Det är första gången på hela sommaren som jag verkligt klär mig för andras blickar & uppfattningar & de svarta byxorna kladdar fast mot benen i tingets varma lokaler. Mitt kontor är ljust & rymligt & saknar färg. Jag försöker vara snäll mot mig själv, försöker att bromsa prestationsångesent & motorn som vill klara av mer än möjligt; allt det som genast dyker upp & som kan vara ett positivt driv så länge jag håller det i shack. Hantera det som en man hade gjort det, tänker jag ibland. Bara ta plats, föreställ dig inte, intala dig att du är där av en god anledning. En del av mig får kallsupar & vill ta första bästa anledning att bara protestera & sluta tro på att det här kommer att gå. Som tur nog så är en betydligt mer klok del av mig själv dominerande & är övertygad om att pusselbitar kommer att läggas på plats, sånt har visat sig förr. 

 

Igår kom jag raka vägen hem från Tinget & fortsatte rakt på med andra rapporter & skrivelser, Kandidatrapporten & det här sista loppet som ska ta mig över mållinjen. Det som också gör att jag inte hinner med att sträcka ut ryggen & se att det fortfarande är sommar. Men, allt är värt det här. Jag har fått klartecken från skolan. Jag kommer att gå upp för opponering denna månad. Ingen återvändo, bara skriva färdigt nu. Skapa röda trådar, någon form av resultat. Snart ned till Skåne.

 

Idag, efter andra dagen på bygget så cyklade jag med glädje iväg i all världens fart med sikte på mitt högst älskade friluftsområde, Ormberget & en väntade triathlonträning med fokus på löpning.  Även systerskapet var med & svettades bredvid mina steg & det förgyllde, verkligen & vi svettades hårt. Under tiden som vi körde intervaller, teknikövningar, distanser så rensades huvudet, blev varmt & nästan tomt. Bara fylldes av lättnad, lycka över en stark snabb kropp. Sen hem & skriva vidare. Inatt kommer jag att drömma om jämställdhetsintegrering & slutrapporter. Snart ny gryning, tidig dag med morgonkaffe, knäppa skjorta, hantera presentationer & förstå sig på. 

 

Kanske dyker det även upp några drömmar om J som jag inte ska förneka eller förtränga. Även om jag om dagarna misströstar igen. Tröstar mig med att jag ändå inte har tid med honom, inget oss. Han kanske indirekt sett gör mig en tjänst så ett bitterljuvt tack.