Starkskör.
You're not alone - sjunger det i hörlurarna. Men, visst har jag fått möta mig själv den här helgen, ensam. Ensam när Ensam Är Stark.
Har vaknat i ett rum som inte är mitt men vars doft har fyllt mig med längtan, tilltro, iver & lugn. En doft som ibland har funnit i en famn, i mjuka armtag & med skratt & i kärleksfull förening. Jag har dragit mig till minnes denna famn då jag legat vaken; lyssnat på det tysta. Upplevt mig själv vara en ensam förlist resenär under en islossning, färdandes ensam, organiskt flödande utan specifik riktning annat än inåt. En tyst, stillsam färd.
Hade ett fint möte med P som bad mig komma hem men jag avböjde, valde mig själv ännu mer. Tog en lång promenad i regnet istället, lyssnade, kände hur fötterna blev våta & log. Det är iallfall mina skor som blev våta för att jag valde det, för att min riktning styr mig från inside och ut.
"You'll never get what you truly wants if you remain attached to what you're suppose to let go of".
Det är min utmaning. Att se vad jag behöver frigöra mig själv ifrån. Och verkligt göra det också.
Min utsikt är den att tillåta mig själv att vara fri från cementerade identifikationer, former & eventuella cykler. Att se mig själv födas. Rent konkret så gäller det allt från relationsliv, boendeform, jobb. Det känns som att jag är i en födelse, från ägg till vild fågel & det gör ont men är också vackert att få födas igen.
Och jag vill födas. Genom detaljer. När en ser & är.
Och jag är stolt över att vara starkskör i det här.
Kommentarer
Trackback
