mellan raderna.

Kom hem igår. Hem som till rävlyan igen. Blev snabbt rastlös & lite störd av alla detaljer överallt fram till att jag landade i att det trots allt är mina detaljer som jag kan göra något bra av. Jag har sedan början av relationen med P i ärlighetens namn aldrig låtit honom flytta in här; inte ordenligt eller på allvar. Är förvånad över han blivit kvar så länge då han ständigt fått brottats med en integritetsskygg rävkamrat som knappt släppt in en extra badrumsmatta under all den här tiden. Förlåt mig kära vän för det, och för allt.

 

Längtade snart tillbaka till J:s relativt enkla boning, betydligt mer detaljsnålt än mitt hem, inte lika själfull & varm men rofylld ändå, ren på något vis. Det är lite symbolisk för hur jag ser på relationen med honom också; enkel i sin form på det vis att det som är, är vad vi båda ser & greppar i stunderna. Inte mer men inte heller mindre. Tydligt i kanterna & rakt på sak. Sovrummet är lika enkelt, utan krusiduller på samma sätt som vi möts där; utan omvägar & med tydliga intentioner, framdukad lekfullhet & ärlig uppskattning.

 

Det är märkliga tider nu. Jag hör uppmuntrande ord omkring mig om att jag ska välja riktning, fatta beslut, kanske genomgår jag just nu en separation eller så är jag på väg att gifta mig eller hur var det nu? Möjligen bor jag snart själv & lever singelliv eller så fortsätter jag i flockgemenskaper av öppenhet & med okänd utsikt. Jag vet att min egen inre sannings är på väg att skölja över mig & just nu bara inväntar jag svaren, i en oväntad harmoni.

 

Jag somnade bredvid min kära vän P igår men när jag vaknade upp i nattens stillhet var han försvunnen. Han hade lämnat rävgrytet, fortsatt till andra mer inlyssnande platser. "Du är så lik din far ibland" säger han åt mig då & då. Jag börjar förstå att han har rätt & vad jag har präglats av. Jag gör mig lätt otillgänglig, om det är vad jag behöver. Möjligen till den grad att jag framstår som kall. Inatt fanns inte min famn riktigt där utan istället mötte han sin syster. Kloka fina vän som tar ansvar för sig själv. Sådant gör att jag påminns om varför jag så gärna vill fortsätta ha honom nära mig, hur än allt blir av det här. Han är klok, vild, naken, sårbar & stark.

 

Den här kvällen är han inte här alls. Jag bor in mig själv alltmer & kan le i den här egna bubblan av kaffedrickande alldeles för sent för mitt eget bästa & känner hur mjuk & glad kroppen är. Fina tider, mitt i karusellen. Strax dyker jag ned på spikmattan & tar emot natten famntag. Ser framemot en dag med utbildning tillsammans med P, ty vi är lika bär på många vis & arbetet för oss ofta samman. Det gör mig glad, att vi hör ihop. På vårt sätt. Även om mina val kan få oss att anta nya formationer.