Från svindlande höjder.
Den älskade livsfränden H är tillbaka på benen & igår möttes vi på stadsdate alla tre; hon, jag & Elliot. En annan dag, alldeles nyligen gled vi runt på skogspromenad i sakta mak & njöt av solen genom granar. Som jag älskar att leva nära henne här.
Och, som jag tycker om J, det är helt otroligt. Och tur nog, ja helt magiskt egentligen, som vinsten på lotteriet så verkar det inte som att jag står ensam här med dessa starka känsloyttringar. Allt här är så okomplicerat för att det är så uppenbart tydligt hur vi båda dras till och begär varandra. All about connection and timing in life. Just nu är det vår tid att vara tillsammans här, i glädje och njutning. Vi är som en enda passionsfrukt av safter som porlar från inre källor, med en magisk viskning kikar de fram & välkomnar, bjuder in.
Jag kände mig så avklädd igår när vi möttes efter en evighet ifrån & det var faktiskt inte igår. Jag kände mig oväntat, nästan tramsigt blyg & till mig i trasorna. Förvandlades till en ung variant av mig själv, av Linda som för länge sedan stod främmande inför stora känslor, nakna kroppar & en genomträngande blick. Ville å ena sidan inget hellre än att dyka på honom, andas i balans & lyssna på hans hjärtas rytmiska mästerverk. Ändå kände jag behov av att vara lite för mig själv, bara några ytterst få steg åt sidan för att betrakta & sakta ta in oss båda igen. Snart fann våra händer den andres & läppar & höftben & frisläppt längtan, lust & renaste åtrå, allt i ett. I våra möten är det så lätt att vara ärlig & stolt över framdukad buffé, vi njuter så uppenbart av allt det som vi får smaka av utan att kräva eller skynda.
Det pågår ett helande i mig & han är en nyckelperson i processen. Han kan inte veta hur mycket han betyder då jag inte strör orden omkring mig men ändå så tror jag att han förstår & ser hur jag ler när han i smyg betraktar mig. Vi somnade nära inatt, alldeles för sent för en kvällstrött rävs bästa & sedan vaknade jag upp med en värkande axel ur led. Drog tillbaka den utan bekymmer, tyvärr har jag blivit rätt van. Med en molande axelvärk låg jag sedan vaken & kände hans puls vid halsgropen. Jag kände mig som en förlist som hölls nära, tryggt & varm fastän omgivande värld var full av andra förlista på isflak, kalla. Klev upp tidigt i gryningen & vaknade sakta. Återvände sedan till den sovande blonda & väckte honom sakta med en gryende lustfylld lekfullhet & längtan efter långa lediga nakna dagar. Våra händer i den andres, skratt i magen. Hejdå kära där. Jag hoppas att vi snart möts igen. Djup förälskelse, så skön den är, så djup & vansinnig i all härlighet.
Har träffat P idag som berättade om sin vilda intima resa med någon annan inatt & visst känns det, kanske alltid kommer att kännas när jag lyssnar till sådana historier om honom med andra. Det gör ont, svider till riktigt rejält vilket är intressant. Varför gör det ont när jag inte alls är överraskad av historiens innehåll? Det är ingen chock, inget trauma, ingen vilja att äga eller ha för mig själv. Ändå känns det så skarpt. Som om egot tappar balansen lite när det påminns om hur allt är & sedan kommer Kärleken in & vill gott & önskar väl.
Jag funderar en hel del på konceptet av open relationships & dynamiska, organiska praktiker. Ur min synvinkel så finns det inga större ”risktaganden” eller ”onödiga utmaningar” i ett förhållande när en träffar andra i relation till monoförhållanden. Jag ser det snarare som något som i högsta grad är ärligt & visar på att en är beredd att jobba hårt med sig själv & sitt ego. Det finns alltid möjligheter att en träffar andra & connectar & att allt möjligt i livet utmanar en själv & måendet, hur än en lever. Det har varit en inspirerande, tung, smärtsam & lycklig resa utan raka spår. Någonstans på vägen har jag dock förlorat fokus på P. Kanske hade jag kunnat jobba hårt på att bevara det men antagligen har detta varit en del av vår gemensamma färd - att våra olikheter & skilda önskemål skulle föra oss hit där vi är idag. No matter what. Jag vill släppa min nyfikenhet fri. Släpper jag in så är möjligheten stor att jag vill djupdyka & sväva fritt just där ett bra tag. P har mer varit den som flugit högre, gjort olika lättare nedslag & dragit vidare. Vi är där vi behöver vara, antagligen. Även om det betyder att det är svårt & tungt också när det plötsligt är annat som får fokus & att vi två, som från början varit primära börjar upplösas, transformeras till annat.
Jag fixar inte att ha flera fokus som är så djupgående. Plötsligt skiftar det. Pang bara. Övergången är gjord, ny utsikt grundad.
Just nu är jag så glad & vansinnigt, nästan barnsligt lyckligt nöjd med Blondie. I hans närhet känner jag mig mätt & belåten & vill inte ha något eller någon annan där, nära. Vi har inte tagit det i ord, än, hur nära & valda vi är för varandra men jag tror att vi båda vet. Blundar & minns hans svettiga hår under mina händer, hur vi rör oss, hur vi möts & skrattar högt. De tankarna påminner mig om varför annat är som det är, särskilt när det gör ont & brister i andra fogar.
