mellan raderna.

En ro i magen har infunnit sig. Haft en helande helg.

 

Har spenderat tid med biosysterskap & chosen ones, med Robbin Hood & Petter Klok & så några till som dykt upp & varit rätt. Mina vänner Är familjen & jag har blivit starkt påmind om hur väl jag behöver & älskar dem. Vi kompletterar & stärker, inspirerar & håller om. Har vilat handen på H:s skattkammarmage & placerat pussar på den mage jag älskat så länge & som snart ger mig ännu en vän. Den här helgen har jag lovat mig själv att bättra mig; att ta bättre hand om mig själv & därmed, i samma mening ta hand om mina vänskapsrelationer. Jag mår så bra med er, fantastiska juveler. Imorse åt vi frukost på hotell. Jag, Hood, Idafina & J. Att bjuda in J till min flock, min tribe betyder en hel del & jag märkte att han förstod det. I eftermiddags möttes vi igen & det fanns en iver, ett fokus & en närvaro i honom som jag sakta börjar få se alltmer av. Det gör mig vansinnigt glad, än mer bejakande & full av liv & lust. Vi upplever stora skakningar, inre explosioner, besök i helt nya omtumlande orgasmiska världar & efteråt är jag fullkomligt fylld av liv, av orgasmic breathing & en puls som knappt ryms i kroppen. Under några ögonblick är jag redo att dö just så, dramatiskt lyckligare än någonsin för livet kan knappast upplevas starkare än där. Han håller mig. Låter mig pulsera, briljera i den fullkomlighet som fyller min kropp & mitt hjärta. Vi skrattar när vi skiljs åt & den här gången tror jag att vi snart ses igen.

 

Redan nu finns planer till veckan av många härliga slag. Bland annat väntar det tatueringskurs a la räv & Rubin som ska gå lös bland grapefrukter & på renaste hud. Älskade Idafina reser hem imorgonbitti men återvänder snart igen tillsammans med den andre kärleksfulla delen av deras gemensamma två. Vi kommer att spendera påsken ihop & den kan nog inte bli mer familjär än så. I veckan fortsätter transformeringen av mitt inre liv, i resan till bejakandet av det som verkligt är nära.

 

Ida är så klok & det har varit värdefullt att få lite distans & få säga vissa saker högt, bara för att få höra hur det låter & få perspektiv på hur det kan tas emot. Jag har nämligen mött P en del också & det blir tydligare för mig, ja alltmer verkligt, allt det som är & som känns. Vi sågs bland annat i solen idag, omgivna av kärt folk, av före detta älskare & nuvarande, av nära vänner. "Älskade Peter, bästa vän i solen" tänkte jag då jag såg honom. Så fin han är, så härlig med sina egna uttryck & begär.

 

Jag vill inte lämna honom. Är inte i behov av att lämna vår relation. Däremot har ensamma nätter hemma, lite tid ifrån påmint mig om hur trött jag är på att dela rävgryt & utrymme, trött på att inte aktivt kunna välja sällskapet utan bli tilldelad varje stund av allt, även då vi börjat gå på varandra. Jag vill inte bo ihop. Jag vill aktivt välja även våra gemensamma stunder. Jag vill ha min borg, min lya, mitt näste som jag bjuder in till när det passar & då jag känner att jag ärligt & närvarande vill ge mitt fokus & kärlek till någon. Jag vill inte altlid göra det & därför skapas krockar, missförstånd, tvivel & konflikter. För vår skull, för vänskapen som ännu finns kvar vill jag säga att vi bör flytta ifrån. Jag hoppas att han kan förstå det. Jag ser inte hur denna tillfälliga bodelning ska ge mig lusten tillbaka till att leva så tätt inpå igen. Och den insikten i sig är jag tacksam för, är glad för att jag dragit i handbromsen & tydligare ser vad som är.

 

Jag & P ska ses imorgonkväll, ha date. Då ska jag berätta hur det är. Kära vän, jag hoppas att du kommer att förstå mig. Om inte så finns det inget annat sätt än att vi frigör det gemensamma ankaret.