mellan raderna.

Borde nog stanna hemma, känner ingenting. Men, borde är väl inget jag brukar förhålla mig till? Vem säger att jag behöver känna? Utmaningen i detta; hur var det nu? Följ flödet utan att repetera gårdagen. Med andra ord, våga prova något nytt. Att mötas helt utan förväntningar på något alls här. Ta reda på vad som skapar nyfikenheten som trots allt får oss att höras varje dag istället för att stirra mig blind på vad som skiljer oss åt. Tankarna maler & jag avbokar inte kvällen med T trots en del vånda. En stund innan han dyker upp är Peter här & säger stora ord om att ä l s k a & sådant. Är lite full av vårt gemensamma skratt när jag möter T & låter det vara precis så. Till dess att vi ligger bredvid varandra, då jag möter hans mörka ögon & han leker med mina fingrar. Då släpper jag allt annat & tycker om allt precis som det är. Vi talar mycket. Om Peter, om T:s erfarenheter kring vad frihet är & på det sätt han övertygat vill se kärleken som ständigt fri; det är vad kärlek är för honom & även för mig. Alla får landa i sin egen sanning & form. Denna är vår. Inga tvåsamhetsbegränsningar. Uppskattning för varje stund, blandat med tro på gemensamma äventyr & vilja om att lära känna & inkludera den andre mer i tillvaron. Jag rinner ut över hans mage & honom. Det är faktiskt rätt ord här; beundran. För, han är fantastisk.

 

På fredag äter jag & Peter långlunch & skrattar så att tårarna rinner. Han äter upp mina euforiska krokodiltårar till efterrätt & vi är likt två vilda bufflar tillsammans. I vanlig ordning, lika vildar leker bäst. Jag tycker att vi ska rymma till Egypten imorgon & dyka, dra till ett berg & yla eller varför inte starta ett eget kollo hemmma i rävlyan & gå på semester för omvärlden. Är full av idéer & mångsidighet & min iver ger även honom lust & skratt, idéer, känslor & ord han aldrig mött förut. Vi skapar distans & gör ironi av heterotvåsamhetssängar som bultas & tvingas ihop, som hela den äktenskapliga instituationens hela ramverk. Allt vilandes på patriarkatets timmerstockar. Tillsammans skapar vi moln av andra material; finner vägar in & ut ur oss själva & varandra. Å andra sidan är han fast i sitt, självvalt förstås & det ger dimma på linsen. Vi har redan tagit del av resor ingen av oss varit beredda på, kastat samhälleliga förväntningar på oss åt skogen, förkastat återhållsamma ideér & förverkligat många visioner. Ändå är det bara början på fler galna upptåg. Det är rättframma, orädda uttryck som blandas med stor ömsinthet, undran & mersmak.

 

Spenderar en kväll med Norrbottens barnmorskeförening & utbildar. Ibland är jag & Sophie ett oslagbart team som kan förändra allt vi önskar. Ikväll var en sådan afton då vi skiljs åt med stark tilltro på världen. På väg någonstans mötte jag oväntat Lelle & Johanna & satt snart med en öl i näven, omgiven även av nya bekanta politiker. Moderater, folkpartister. Vi diskuterade surrogatmödraskap, legalisering eller icke av prostituation, stötte & blötte idéer om hur män & kvinnor uppfattar försäljning av sex på olika sätt & skålade. Alltid lär vi oss något, alla är vi lärare på olika sätt. Med mina vänner flöt samtalen in på djupgående & avslöjande nakna historier. Betraktade, lyssnade & kände hur starkt de berör mig, dessa juveler till människor.

 

Vi skiljdes åt. Jag med T i luren. Kommer på mig själv med att säga att han kan få en nyckel hit. För de nätter han blir sugen på att krypa ned intill en sovande räv. Inser samtidigt som jag säger det att det verkligen vore något. Sova ska vi ändå så varför inte vila i flock?!

 

Spontaniteten är mitt ledord, bokade en resa idag. Långt söderut. Till ett torp i en skog där det väntar mig en hamn i en annan famn. Ett frö, en kontrast & en ständigt närvarande kärlek. Alltid lika förutsättningslöst, fritt, älskvärt & omtumlande. Snart Robert bär vi doften av skog tillsammans igen.