mellan raderna.

Har en jättefin men lite för snabb tågresa mot Stockholm & jag vill ta med mig Malla hela vägen ned till Malmö. Vi möts under resan ned i en dagenefterkänsla medan regnet utanför duggar in oss i egen dimma & det är vackert på något vis. Jag är sannerligen i en dimma för visst är det så att jag lyckas lämna min telefon på tåget vilket gör landningen i Malmö lite mer krånglig än erbjuder möjligheter att bara landa i magen. Men nåväl; det kan inte stå i vägen. Nu är jag här. I Malmö är det sommar & jag kan inte stå emot utan flödar in i sommarkänslan, in på den gröna innergården där vinbärsbuskarna frödas, rabatterna gror & träden blommar ut. Jag börjar också blomma, det drar i alla inre grenar & det är en längtan som föds utan att jag kan förklara den närmre än att den vill ha mer, jag vill ha allt nu. Hemmet här, livet med Kajsa vill jag ha igen. Skratt & fnatt, godnattkramar & morgonkaffe. Malmö, kunna köpa sex avokados för tio riksdaler, möllevången med alla lustiga figurer & uttryck i form & färg. Malmö är utan  tvivel, home sweet home. Hemma här, hemma längst upp i detta land likaså. Luleå versus Malmö & det kanske bara är att acceptera. Splittringen är en faktum & det får nog vara så. Just nu vill jag stanna här, finner min plats igen på en enda andning. Ska till Lund idag, möta klassen & vi ska säga adjö. Visst är det sorgligt som fan att våra år tillsammans över över nu, kanske den bästa tiden i mitt liv, so far som blir ett avslutat kapitel. Så enormt mycket som hänt sedan första dagen på genus & jag är lycklig bara vid tanken på utvecklingen som likt en lavin startade den dagen & som fortfarande pågår. Tack & hej med andra ord nu men allt fortsättter som livet sig bör. Vissa ankare är lite sorgligare än andra att lossa men det bor en glädje i detta för det som sker är fan det bästa! Mycket att ta in här nu bara. Det blir adjö till Fredrik & alla våra år tillsammans & bara det är ganska omtumlande i sig, dock inte mindre rätt. Jag ler stort & glatt över tanken på vad som skett, tack vare alla vändningar & steg åt olika håll. Talar med Ludd i luren & han undrar om jag är beredd att stanna kvar i Malmö nu; kommer du tillbaka igen till mig? Visst gör jag det! Det är det mest fascinerande; hur det är möjligt att färdas, landa & vara hemma på olika platser; att uppleva splittringen, förvirringen & rotlösheten. Att vara rastlös, längtande efter att få stanna upp, stanna kvar. Men var? Här? Ändå inte. Jag vet ju om det. Här saknas familjen, där i norr saknas detta. En kan aldrig få allt, thats it. Och jag vill ha det där bland granarna; iallafall är det vad som känns nära nu & du Ludd känns verkligen så nära. Jag kommer hem igen. Måste bara vara lite lycklig Malmöbo ett par dagar först & drömma om att Malmö & Luleå en dag blir grannstäder.