Om att saxa sig lös.
Midsommar når oss; som jag längtat & som jag där i Indiens ökenvärld önskade få återvända till norra Sverige & med humor möta dessa traditioner bland julgranar & midsommarsol. Ändå blev det annorlunda än jag tänkt mig; as usual med tanke på omständigheterna. Varför ska vara så att en vid stunder som känns viktiga för en, så gärna vill ha kärleken nära sig just då för? Helt meningslöst detta år iallafall men vi var ju så nära att hamna här. Kanske är det därför; att det blev så tydligt vad som istället blivit av oss. Fantastiskt nog fick jag dela midsommar med nära vänner, i skog & vid träsk, med spel i gräset & med älskade ugglan som tagit sig hit. Det var nog min midsommarpresent, no doubt. Dessutom somnade jag i gryningen intill Hanna & i vanlig ordning inser vi varje gång vi spenderar tid ihop att vi borde leva tillsammans, vi kommer alltid hem i den andres närhet & sällan är sömnen tryggare än just så, alldeles bredvid.
Följande morgon vaknade vi upp på franska riviéran & sedan flöt dagen framåt i sengångarstil bland bryggor, åskmuller & överraskande nog; åter igen med vin & godaste folket & faktiskt utgång på Makeout. Dans & svett & livet i kroppen & Malla framför ögonen.
Dagarna är bra som de flödar fram & in i varandra. Hälsar på Gandhi & Mona på landet; att se hur glad den bästa hunden i världen är när hon likt en kanin skuttar fram genom sommargräset smälter mig, drömmar om lantligt liv kryper närmare inpå. Att spendera en afton i kvällsol med familjen, alla dessa stunder är guld i sig själva. Vill inte att hon reser vidare, ugglevännen & månlivet. Behöver landningsmöjligheter för dagarna börjar göra vissa tankar verkliga, nätterna bjuder på mardrömmar som visar på klar symbolik. Stora förändringar väntar, processer för att släppa taget & nu kommer de som filmklipp till mig; minnesbilderna; som fotografier. Jag & Ludd genom våren, lyckan över det vi fann & hur verkligt det nu är; vad som försvunnit för det som varit då kommer faktiskt aldrig igen. "Älskar din leguanblick" sa du så många gånger. Ögonblick när jag verkligt var intill dig & fick allt tillbaka & förvandlades till en leguan, hemma på sin stam utan en enda önskan om något annat. Klart jag hade en blick som inte dolde något, pure hapiness & inget annat. Vackert hur en kan vara så nöjd, så totalt på rätt plats. Jag börjar återvända till allt detta på ett sätt som ger annat än leguantankar. Magkänslan om att vi behöver denna tid för att landa nu för att mötas sedan avtar & stor är möjligheten att en skapar sådana känslor för att underlätta för processen vidare för vidare går vi. Magkänslan släpper & ger bara hårda fakta tillbaka. Lika bra. För det är väl dags. Processerar hela tiden & det börjar handla om att släppa taget, inget annat. Fick möta oss när vi är som bäst ihop; kalla det ren kärlek & nu långsam tortyr men allt har varit värt det; allt med kärlek & det är som det ska. Det är bara väldigt tydligt nu att sommaren får genomlevas utan dig. Våra tidigare ord om att vi är sommar för varandra har förlorat sina meningar.
Hanna har låtit saxen gå lös i håret & i vanlig ordning är det symbolik för något nytt.
Cyklade hem genom kvällen, vatten överallt & gator att älska. Är iallafall hemma nu, ingen mer öken, inga regnskogar eller vilda indiska rikshaförare. Honey, I'm home.
Följande morgon vaknade vi upp på franska riviéran & sedan flöt dagen framåt i sengångarstil bland bryggor, åskmuller & överraskande nog; åter igen med vin & godaste folket & faktiskt utgång på Makeout. Dans & svett & livet i kroppen & Malla framför ögonen.
Dagarna är bra som de flödar fram & in i varandra. Hälsar på Gandhi & Mona på landet; att se hur glad den bästa hunden i världen är när hon likt en kanin skuttar fram genom sommargräset smälter mig, drömmar om lantligt liv kryper närmare inpå. Att spendera en afton i kvällsol med familjen, alla dessa stunder är guld i sig själva. Vill inte att hon reser vidare, ugglevännen & månlivet. Behöver landningsmöjligheter för dagarna börjar göra vissa tankar verkliga, nätterna bjuder på mardrömmar som visar på klar symbolik. Stora förändringar väntar, processer för att släppa taget & nu kommer de som filmklipp till mig; minnesbilderna; som fotografier. Jag & Ludd genom våren, lyckan över det vi fann & hur verkligt det nu är; vad som försvunnit för det som varit då kommer faktiskt aldrig igen. "Älskar din leguanblick" sa du så många gånger. Ögonblick när jag verkligt var intill dig & fick allt tillbaka & förvandlades till en leguan, hemma på sin stam utan en enda önskan om något annat. Klart jag hade en blick som inte dolde något, pure hapiness & inget annat. Vackert hur en kan vara så nöjd, så totalt på rätt plats. Jag börjar återvända till allt detta på ett sätt som ger annat än leguantankar. Magkänslan om att vi behöver denna tid för att landa nu för att mötas sedan avtar & stor är möjligheten att en skapar sådana känslor för att underlätta för processen vidare för vidare går vi. Magkänslan släpper & ger bara hårda fakta tillbaka. Lika bra. För det är väl dags. Processerar hela tiden & det börjar handla om att släppa taget, inget annat. Fick möta oss när vi är som bäst ihop; kalla det ren kärlek & nu långsam tortyr men allt har varit värt det; allt med kärlek & det är som det ska. Det är bara väldigt tydligt nu att sommaren får genomlevas utan dig. Våra tidigare ord om att vi är sommar för varandra har förlorat sina meningar.
Hanna har låtit saxen gå lös i håret & i vanlig ordning är det symbolik för något nytt.
Cyklade hem genom kvällen, vatten överallt & gator att älska. Är iallafall hemma nu, ingen mer öken, inga regnskogar eller vilda indiska rikshaförare. Honey, I'm home.
Kommentarer
Trackback
