mellan raderna.

Sara & Tobias drog ut mig i solen igår & plötsligt befann vi oss långt ute på en sjö; simmandes som Tim Burtons Big Fish & jag börjar minnas det stora i att landa i sin kropp igen där allt blir ett. Träden kring sjön står kvar år efter år & fåglarna fortsätter sjunga sina sånger. Enkelt & verkligt & livet är bra när en inser det; att det stora finns i oss alla för inget går att separera.

A söker upp mig; bekänner färg som innefattar att jag inte bara av mig själv utan också av somliga andra har ett sådant hårt skydd jag drar på mig som skjuter allt & alla undan mig. Vill inget annat än att ha den där närheten ibland, sällskapet men i praktiken hugger jag ifrån; säger att jag klarar mig själv så låt mig vara. Börjar sannerligen landa i ett & annat & det är SÅ bra. Provar sträcka ut en hand istället & faktiskt; det fungerar.

En kan säga att färgerna har dalat fram & tillbaka, blekt bort & kanske är känslan lite bättre nu men hårbotten gråter; nu väntar helande hårkurer, örter & inpackningar. Bjuder på resan här; vilken färd.





Förvisso lite roligt att vara el superblondino men det blev inte roligare än en stunds blackout; ett par timmar senare landar jag i nästkommande & det räcker så nu. Tack & lov för det.





Jag, Sophie & Anneli laddar för PRIDE. Då om något blir det FÄRG!