mellan raderna.

Har funnit vägen till Hagaviken igen; till Mamma Anneli & Pappa Börje, till oräkneliga sjöar & mycket annat. I stil med en svagare asberger eller bara ett totalt nörderi så är sikten inställt på att landa i magen & ut genom kroppens alla muskler & när blodet rinner jämnt genom & ger en klar blick slår hjärtat lugnare. Är inne på att införskatta en våtdräkt för att enklare kunna träningssimma i de omkringliggande sjöarna för bor en i sjöarnas rike skall en ta vara på möjligheterna. M & A ställer gärna upp som träningskamrater & många kilometer har vi lagt under grodbenen nu. Har skaffat träningskort & börjat förstå varför somliga springer för löpning kan tydligen vara fantastiskt ibland; känna hur allt pulserar, hur benen blir viktlösa & sinnet töms. Jag & Hanna tränar boxningspass där Hanna agerar den arga tränaren när jag går över kroppens gränser & vi kör så det ryker & efteråt finns det inget annat än lättsamhet i kropp & sinne, I'm home. Kärlekspsykosen för ja, det är på sätt & vis ett psykosliknande tillstånd att glömma omvärlden för en person; det tillståndet tog en hel del tid i anspråk & gisses vad mycket jag kan fylla de nya tomrummen med nu. Det finns faktiskt ingen bitterhet i det här ty Bitterfittan har dragit iväg till en moss någonstans. Får skrivpepp av min nya vän M & jag spenderar hela nätter med att skriva delar av en SommarNovell som ska publiceras; faktiskt redan imorgon. Skriver på den & mycket annat & cyklar ibland hem från M i natten & ler för att jag fortsätter välja att avsluta nätterna ensam även om annat erbjuds. Det finns inget som heter "att det duger för ett tag" för inget är tillräckligt om det är halvdant eller bortom kontakt med magen. Drömmer om att bygga bo [i vanlig ordning] & det känns bra att de drömmar jag bygger upp inte är beroende av en partner, inga kompromisser åt det hållet utan jag bygger själv den grund jag får stå för sedan. Fågeln flyger lugnare & det spinner en katt i närheten, jag hör den tydligt.

Yo duvan; vi kör vidare.





Och axeln; ja den hänger. Kvar. Ungefär. Lite längre ned bara. Det enda som är konstant.