mellan raderna.

Dagen med draken är sin egen historia värd men inte här. De där hjärtslagen så levande ändå även om orden saknar samma betydelse men vi tillsammans lever än; med ny förståelse & puls som går mot puls. Det är att älska & värna om någon, bortom ordens meningar & jag ber att vi kan fortsätta; jag, grodorna & alla kommande gryningar behöver dig.

Bror fyller fyrtio år & tiden; i sin tidlöshet är otämjd på ön där vi firar; dit jag ror besättningen som en vilde medan skummet yr & jag får lust att förlisa för tankarna om livets existens är svåra när några svar aldrig finns; bara meningsgrundandet stund för stund.

Drar på secondhand-tour, fyndar sagor & jag uppskattar M:s varsamma händer runt min nacke när den räviga bitterfittan börjar yla ilsket då hon ser tvåsamheten gestaltas, ungefär ö v e r a l l t. You go M; tack.

Faller så enkelt & självklart in i tillvaron med Cocostoppen. Hon tar självständigt för sig av platsen intill mina ben om natten, stryker sig intill för att hon själv är sugen på närhet ibland, andra stunder lockar annat & då är det min tur att vara i närheten, studerar smidigheten & balansen, hur det fritänkande huvudet finner sina egna äventyr & jag inspireras av det, av henne & tillvaron blir så harmoniserad av närheten till det där spinnandet & av leken & de gula ögonen. Faller enkelt in det här & för henne; Kattakutens katt som än inte har något eget hem & jag förstår hur svårt det är att omplacera en ”simpel bondatt” som inte längre är den ”urbota supergulliga hårbollen till kattunge”. Men denna, hon är redan klok & har en fantastisk personlighet & vem vet vad som sker; jag kommer nog inte släppa henne långt härifrån när det är dags, endast det bästa är gott nog för den här kurrande cocosbiten.

Jag & Hanna fixar med presenter; otroligt vad många som legat nån gång i oktober-november för här blev det ett gång barn & numera vänner omkring en. En hel dag går åt till att inte tänka på den som faktiskt fyller år men det går ungefär lika klockrent som att eliminera existensen av rosa elefanter. Första gången på tre år som jag inte är med & firar din födelsedag & det är själva det konkreta som ligger bakom som är så förbannat uppenbart. Försöker visualisera att jag har en tank som en gång vad till brädden fylld av känslomtramserier & pure hängivelse. Den har successivt tömts, men mindre än jag begrep förrän då jag häromdagen skakade om den & blev översköljd av det sista i botten, återfall, dramaqueen & tillfällig återkoppling av en hangup, just for you. Sista presenten med denna enormt superirriterande dedikation inslagen bland rävspel, cykeltuta & de där andra små personliga sakerna. Kanske är den tömd, må det fungera nu. Tömd & avverkad.