mellan raderna.

Jag behöver inget mer med Lisa Ekdhal and then, everything is alright! Inte förneka, istället bejaka. Då tanken är luddig är känslan konkret. Det enda av värde är det som når in och berör & det får vara så. Med känsla för närhet & respekt för distans för det är mycket som når in & berör. Föga förvånande är vi än uppkopplade & signalerna om att jag är på väg vidare nådde tydligen fram. Ludd & Lidd. Så skönt när ilskan går över. Särskilt när den inte har något att bygga upp sig kring annat än det tydliga i att egot visat sig starkt & förväntan så tydligt varit framme & rört om & sedan fallit av pinn. L hör av sig [säkerligen rädd för att  jag verkligen ska lämna honom bakom mig]  & lirkar fram ett möte igen & efter en del tvekan förstår jag att det är dags att handla annorlunda än förr, nya möjligheter att gå andra vägar; inte längre skall stoltheten vara det primära & det slutgiltiga som tar en vidare. Vi möts igen. Under en hel dag går vi igenom många tillstånd men summan av oss två igen är konstant & det är humor & kärlek , oavsett dess föränderlighet. Vi ska inte förlora ytterligare en sommar tillsammans & det är äntligen du & inte jag som tar initiativet & jag förstår att vi på så många sätt är så bra; ser hur långt vi tagit oss framåt & hur kommunikationen äntligen är drivkraften framåt, inte längre rädslan för den som fäller oss. Att vara nära igen på ett nytt sätt är en ny historia att skriva vidare på men doften & känslan är densamma; än finns våra egna bon kvar i nacken på den andre. När vi skiljts åt igen är det bara för en stund; jag bara vet det nu.

Det egna landningen måste fortsätta & kroppen visar tecken på kapitulation om jag inte varvar ned & det genom en skenande vilopuls på 120 slag i minuten. Ignorerar det hellre än möter realiteten & drar iväg på tältning med vänner där jag är frenetisk vedsamlare, simmare, akrobat, klättrare, ninja & allt annat & tänker att rörelse ger lugn efteråt & en puls som kanske samlar sig igen. Elden på stranden ger mig fantastiska Sophie ovanpå en krokodil i vattnet med mig & natten är bra & hennes skratt gör mig ljus. Om natten somnar vi bredvid varandra i tältet, regnet fallet mjukt & ger det där ljudet jag älskar mer än mycket annat & jag har min nya vän M:s hand lindad kring min egen men det blir inte mer än så, M är inte L & därmed basta & ingen annan vill jag ha närmare. Lyckas inte vara min egen skeppare med att styra pulsens maratonrusning utan hamnar några dagar senare på akuten med stöd av A & Ninjan & deras närvaro gör proceduren att kopplas upp på EKG betydligt lättare. Resultatet glädjer & kroppen ÄR en stark borg en skall vilja ta hand om, allt är ett. Kroppen fungerar bra men den inre världen i form av sinnet är misskött & missbelåtet ty sinnet måste få landa nu, stanna upp & behöver samarbeta mer med kroppens möjligheter så balans skall kunna skapas. Inre oväder som skavt under många månader ger motsatsen men jag är uppmuntrad, inspirerad & laddad för att fortsätta arbeta med pågående processer. Träningskort inköpt, meditationen bör få smälta in i vardagen igen. Allt är på rätt väg & jag ser framtiden full av kanoter, dykning & om ett år, klättring i Frankrike. Aldrig förr har jag varit så sugen som nu på att arbeta för att kroppens alla värden skall visa sig från den bästa sidan & bästa h ä l s a är ledordet.

Får äran att följa med A & Ninjan på första kontrollen där hallonet, det lilla livet gror i A:s mage & det är mycket tankar kring det där nu. En ser med tiden vart det leder.

Så tar vi fars bil en dag, L & jag & bror Jani för att bege oss mot ett födelsedagsfirande på en gård i skogen vid sjön & det känns mer än någonsin [äntligen] som det ska. Jag & L möts på det sätt när vi är som bäst, när vi är Ludd & Lidd med skratten i hatten. Vi har en förmåga att genom närvaro få tiden att stanna upp, där våra pulsar möts med glada slag & saken är den att jag kommer hem just så, landar & varvar ned hur mycket vi än kastar oss upp i tallarna, ned i sjöar & bygger högar med varandra. Så lättsamt smidigt vi kan den andres rörelser & tankemönster, hur vi når orden hos den andre innan de ens nått ut. Inte en sekund bortom den andres sida; alltid just där så nära att en hand kan bli uppfångad, att en hand kan vila i den andres hår. De nära vännerna är där; någon spelar dragspel, en annan dammsugare & en tredje drar igång en lek. Jag & Hanna akroyogar oss till skyn, för ikväll är kroppen den starkaste gran & inget annat spelar någon roll. Jag lockar med mig en hel massa människor i gryningstur över sjön & där är du alltid någonstans & allt är ringar på vattnet för jag förstår att det landar i magen igen. Så småningom kryper jag lycklig ned med dig bredvid mig & det är så självklart lätt ibland att göra just så. Vaknar upp några gånger om bara för att konstatera att detta är verkligare än någonsin iallafall just nu hur tillfälliga vi än är för ditt hjärta slår så starkt bredvid mitt eget & vi formas & smälter så & det är ett lugn, är en livsmeditation att somna med handen i det blonda. Följande dag vaknar jag upp, drar med dig ned till sjön & sedan fortsätter dagen tillsammans igen för det är svårt att skiljas åt när vi varje gång vi ses inser hur bra det här är. Vi tar med oss E & klättrar i skogen, simmar i en ny sjö, fascineras över trollsländor & nu kan stunden gärna vara i närvaro som är tidlös. Mot kvällen är det ändå dags att säga adjö & jag har hunnit med att besöka ditt hem, trutholken en stund. Jag vet att hon bor där med dig nu, för en stund jag omöjligt vet hur lång tid den varar. Känner hur mitt energiflöde gentemot dig är på väg att förslutas igen men hinner ögonblickligen märka av det, don't go there. En ser det en väljer att se & en skapar de möjligheter en behöver, likaså begränsar friheten att kunna mötas. Där är inte bara hon, jag ser det plötsligt. Där finns regnbågsräven jag gjorde åt dig en gång i hyllan, där hänger min tröja på en krok, där på väggen hänger ett foto på dig & mig & på bordet ligger mina böcker, vår gemensamma groda hänger på väggen & det ser ut som om den skrattar. Det slutar inte här; energiflödet fortsätter & jag möter din famn & ler istället & är allra gladast över att kunna göra det även om inget mer finns än här i stunden.

Imorgon väntar ett viktigt möte, framtidens arbete kommer förhoppningsvis konkretiseras ytterligare. Nya möjligheter med ljusare inställning & beror nog på att du påmint mig om att sommaren [ och du ] fortfarande är här.

Vi inspireras av stunderna, det är vackert i sig. Och av trollsländorna & över hur magen så småningom leder en rätt. Jag spelar mungigan för dig, äntligen morgonkaffe ihop, jag ser hur glad jag gör dig & vi landar & föder något bra vidare.