Att känna är ändå att leva. Banalt. Men störst.
Grattar Anneli på födelsedagen där hon tidlöst rör sig framåt medan hallonet gror i magen medan vi står utanför & väntar. Det är knytis; det vi av vana nu för tiden får ihop något otroligt bra & daalen kan lyckad placeras bredvid någon annans ris. Det är härligt att min nya vän M närvarar allt som oftast, han passar bra in; sånär som att vi måste passa oss undan risken att omtalas som ett Vi ibland för det är något Vi inte är; snarare individer som möts & råkar placeras nära inpå den andre politiska resonemang & fysiska sida bara. Inte bara det heller utan väl uppskattat, särskilt när vi efter firande drar oss in i A:s lya, under filten; lagom nära med Anneli, Rainbow & Lelle.
Oväntat dyker du upp där; överraskar mig totalt & dig själv också då du möter mig sådär; kanske inte helt lagom nära någon annan även om det enligt omständigheterna är helt i sin ordning [eller bör väl vara det]. Vi försöker båda två upprätthålla en avslappning gestaltning som goda vänner bör men snart vill du gå igen utan att våga möta min blick. Jag förstår det där & såhär kan vi inte skiljas åt, been there. Tack & lov vet jag bättre nu än att spinna vidare på cirkelbeteende av att ge sken av att låta allt vara som det är, det blir som det ska mellan oss & glidare vi ifrån & vidare så låt det ske. Nej. Vi funkar inte så. Vi förlorar då. Smyger efter, intill dig istället; anfall i mörkret där min famnattack lockar fram skrattet ur din bröstkorg som jag känner i hela kroppen, ditt leende når allt. Står där nu igen, bara ser & ler & lever. Är just påminda av Equilibrium att känslor är meningen med vår existens så låt det flöda. ”Vi är som en film” konstaterar vi. Som just den filmen. Strävan efter att gömma undan ibland som om det vore bättre men meningarna dyker alltid fram igen & vi vinner när det kommer, ruset i stunden. Och jag erkänner, utan omsvep överraskande nog, att jag behöver ha dig nära så tack för att du dök upp. Du returnerar med att möta mig på samma sätt & ALLT är ett flöde, är kärleken för dig. Vad spännande det är, vad det här är. Hur det fortsätter.
Imorgon väntar ett stort möte, naket & svårt & av största vikt med en saknad & nyligen försvunnen vän. Time will tell.
