Kaffet är framdukat & jag tror att sikten är klar.
Vid varje passerad gren som plötsligt rör sig vänder jag mig om i tron att det är du som likt en indisk duva har slagit sig ned; betraktandes stunden i väntan på rätt tillfälle att dyka ned över mig. Jag tror att du är nära, så nära nu. Du känns överallt & det är nog mer än bara en önskan; you're for real. Det spelar ingen roll att benen är skakiga, att det inte går att förbereda sig & att jag är fjorton år igen; bara kom, kom. Jag tror nämligen att det är nu det händer.
Kommentarer
Trackback
