Bara sådär. Tillbaka på ruta ett och cirkusen tar vid, igen.
Jag hatar er för att ni inte håller, förbannade tandjävlar.
Ett sådant botten-nått läge attt det inte ens kan skrattas undan. Ingen låt att spela lite för högt så att det glöms bort för borttappade tänder är hål, är ekon, är tandångest och brist på jävlaranamma, fyller upp hela huvudet och är förbannat o-charmiga. Jag hatar det här. Och jag är plötsligt bland föregångarna till nuvarande medelklassen, vill mosa politikerna med den röda fanan, kväva det kapitalistiska systemet med gräsrötterna och vråla att studenter, ensamstående, hemlösa och andra med hål i bakfickan faktiskt aldrig går till tandläkaren, att det finns anledningar till det. För systemet är sjukt. Trött och uppgiven, förbannad och fångad i systemet. Kan helt klart möta tandlösa med innerlig förståelse. Vad dessa vita gör skillnad, vad de symboliserar och markerar. Klass och åtskillnad. Intressant hur något som tänder kan ta upp en hel text, när de plötsligt inte bara sitter fast i stillhet och sköter jobbet. Hur tänder kan vara grunden till ren skräck, avvikelse, fobi, skönhet eller brist på detsamma, tänder som verktyg eller tänder som faller av, tänder som är smärta. Vissa har tänder som håller hela livet, andra blir ruinerade. Rikare människor har oftare de vackraste tänderna, arbetarklassen har det inte. Tänder är yta, är första intryck, är ibland ingenting, andra gånger allt.
Varvar den kvävande tanken på allt som åter igen börjar om igen med att läsa om hatbrott mot transpersoner och det gör känslan till gröna skogar eller så möjligen, så långt därifrån som går.
Tack T. För tanken som finns kvar. Hög frekvens, helt klart.
Ett sådant botten-nått läge attt det inte ens kan skrattas undan. Ingen låt att spela lite för högt så att det glöms bort för borttappade tänder är hål, är ekon, är tandångest och brist på jävlaranamma, fyller upp hela huvudet och är förbannat o-charmiga. Jag hatar det här. Och jag är plötsligt bland föregångarna till nuvarande medelklassen, vill mosa politikerna med den röda fanan, kväva det kapitalistiska systemet med gräsrötterna och vråla att studenter, ensamstående, hemlösa och andra med hål i bakfickan faktiskt aldrig går till tandläkaren, att det finns anledningar till det. För systemet är sjukt. Trött och uppgiven, förbannad och fångad i systemet. Kan helt klart möta tandlösa med innerlig förståelse. Vad dessa vita gör skillnad, vad de symboliserar och markerar. Klass och åtskillnad. Intressant hur något som tänder kan ta upp en hel text, när de plötsligt inte bara sitter fast i stillhet och sköter jobbet. Hur tänder kan vara grunden till ren skräck, avvikelse, fobi, skönhet eller brist på detsamma, tänder som verktyg eller tänder som faller av, tänder som är smärta. Vissa har tänder som håller hela livet, andra blir ruinerade. Rikare människor har oftare de vackraste tänderna, arbetarklassen har det inte. Tänder är yta, är första intryck, är ibland ingenting, andra gånger allt.
Varvar den kvävande tanken på allt som åter igen börjar om igen med att läsa om hatbrott mot transpersoner och det gör känslan till gröna skogar eller så möjligen, så långt därifrån som går.
Tack T. För tanken som finns kvar. Hög frekvens, helt klart.
Kommentarer
Trackback
