mellan raderna.

På återseende tankar och rävfamnar. En del avsked svider extra mycket och dessa personer för avskedets fokus vill jag helst inte alls ge dessa famnar, vill ta dem med och placera var helst jag kommer att befinna mig i den okända framtiden. Tänker inte alls på att min älskade rödtråd och spegel Marlene inte kommer att bo i denna stad sedan, känner inte alls att detta avsked är tyngre än de flesta. Vi ses ikväll allra bästa.

På återseende öl med vänner som dyker och befäster att vi finns nu och troligtvis, även sedan. Alexander(s)katten och Gabriella, Ida och Erika och Yona. Merci beaucoup. Följer med Ida hem i natten och somnar intill henne och har nog aldrig varit så hemma och landad innan avfärd som nu. Vaknar ihop med frukost på balkongen för att sedan ta det sista avskedet på tågstationen. Men gisses, dagar utan dig, hur ska det gå?

Fick vrida ur de sista krafterna på väggarna också. I finaste Roberts sälskap. För visst bär han ett namn och vår början. Finns ingenting att inte längre begripa. Raka rena tankar, uppriktig mening och fortsättning på okänt spår framåt. Oavsett vad så har jag redan lärt mig så mycket, fått ovärderliga saker att ta med mig. Inte längre lämnar jag skåne utan att ta någonting med mig. Det bästa finns kvar och jag är glad över det.

Tangokatten finns i närheten medan det sista packas ned. Vi förstår nog båda två att en del kärlek, är alldeles sann.