mellan raderna.

Med höga steg känner jag mig som en isbrytare som gör nya spår i den nyfallna and still falling snow och jag stannar upp i allt det flygande farande och skrattar högt åt Gandhi som ostyrigt lever rövare med sig själv och mig. Lyckan över ett snötäcke är hennes medan min i stunden är kvar i tankarna hos henne, bland det te vi nyss drack omgivna av den indiska musik som för oss båda till längtans platser. Där hos henne finns Mischa, den frispråkiga siameskatten och framförallt så finns hon där Gabbie och med henne - våra plötsligt så vilda planer som innefattar resväskor, frihet i stegen och okända nya efterlängtade vyer. Otaliga tågresor genom mother India väntar oss tillsammans med Alexander(s)katten, nya platser att söka efter, att låta komma till oss. Men, dessförinnan en tukvinnhand resa. Kanske blir det i Israel vi placerar våra steg. Genom öken och det döda stilla havet, sprungna må vi vara genom elden vi förenas genom. Allt möjligt.

Mina kollektivkvinns befinner sig i Stockholm. Räven kvar bland de andra djuren. Kanske förenas hon med sengångaren innan helgen tagit slut. Kanske har även ytterligare en date med Gabbie hunnit bli realitet.

Definitivt är iallafall att jag snart sätter mig på tåget tack vare den spontant bokade norrlandsresan. Ut på safari för att möta längtans frön. Snart. Närvaro? Ibland. längtan? Ständigt där.

En vill mest få något storslaget att föda fantasin med, att ta med sig under filten medan allt faller utanför. Förhoppningsvis finner tilltron och tålamodet vägen in.