mellan raderna.

Sen kväll. En kan måla in scenariot som pågår inom begreppet feng shui eller bara allmän utrensning, förklaringsstrukturering, avslutande, nystart. Sällan har en afton inneburit så stora beslut som når sina klimax inom loppet av en enda kväll. Med hjälp av Malla får jag spegla mina redan skrivna rader och tack vare henne inser jag hur verkliga, nära mig själv de är. Ser dem avklädda, hur de gestaltar en avspegling av var jag befinner mig själv i livet just nu. Hur allt hänger samman med hur andra påverkar en, hur en själv och ens beslut påverkar andra. Ständigt dessa röda trådar. Alla beslut som når sina mottagare, I'll se you waiting there och jag är ledsen för att jag inte kan erbjuda er lättsammare rader och framförallt är ett av besluten något som slår så hårt och så djupt på mig själv, på det som en gång var och vad som kanske aldrig blir vad en hoppades på. Det är svårt att för det första lokalisera vad det är som talar, vad som gör att en klamrar sig fast vid något särskilt. Det är svårt att veta när det är dags att släppa taget om egot och vad som talar för någon annans bästa. Att för en drömmare ta sig utanför fantasins ogreppbara gränsvägg och strama upp tillvaron i realistiska scenarion är sårbart men det måste ske. På något vis är det så oerhört mycket enklare att förklara åt en människa att ett visst tillstånd har förändrats, att det kanske är dags att bryta upp från något som inte från början var menat att bli. Kommunikation i dess verbala form är svårt men i människovärlden finns tolkningsutrymme som till slut kan bidra till att vi förstår varandra och inte sluter upp i krig utan förhoppningsvis, fredlig avfärd åt skilda håll. Även känslorna har en viss logik som går att förklara. Ibland är energierna menade, ibland kan vi ana oss till att fallet inte är sådant, att tiden inte är rätt, att den nödvändiga närvaron uteblir. Men hur förklarar en till den allra mest älskade kamraten, den vite fyrbenta som varje morgon kryper tätt intill att saker kanske kommer att förändras? Hur ska jag överhuvudtaget kunna släppa taget om tanken [och rättfärdiga] att jag skulle kunna bevara henne i min sfär så länge hon lever när jag ser att hon inte finner någon balans hos mig? Hur ska det gå till att fatta ett beslut som jag aldrig för henne kan förklara orsaken till? Kan inte se framför mig hur det ska vara möjligt att för sista gången packa hennes saker, krama den vita ullbollen och veta att hon inte längre möter mig med sin gränslösa kärlek och lojalitet vid dörren nästa dag. Bara det bästa är gott nog. Kanske blir den mänskliga ömheten i framtiden kvar i landet på andra sidan havet med tankar som bara berör varandra ibland. Och möjligen kommer min älskade hund som jag under flera år delat livet med att en dag bo hos någon annan, som kan ge henne allt jag inte har i stabilitet, framtidsperspektiv och fokus.

En fågel är en ständigt flygande, är en därfågel. Detta har ett pris men det tycks vara en omöjlighet att ändra skepnad och inte heller råder en verklig vilja. Trots det är insikten av lidande slag, att det kostar relationer, samvete och ger en uppfattning om skadat flyktbeteende.

En del saker har ändå varit formade av bästa slag. Påskdagar med nära vänner, med middagshäng och en solgul blomma på bordet. Vi har skapat spontana tårtkalas bara för kalasandets skull med tillhörande gitarrspel och sång. Det har funnits tid för sollapande på en brygga, utrymme för att plötsligt kasta sig ned på marken i ren förtjusning över årets första humlebesök. Spontana avslut utan ord men samtidigt, en lika outtalad början på något annat. Med L i luren längs kanalen, en vårkväll som denna kan det inte kännas fel att avsluta annat för att åter igen, rikta fokus åter till det som aldrig tog slut, till något som inte kräver vare sig definitioner eller beslut utan som bara byggs upp igen, varje dag genom skratt och drömmar, genom fantastiskt skimmer och gemensamt språk. Just open up the window. Utan riktlinjer kan det inte heller bli fel, bara bonuspoäng. Men att han ger mig en låt för dagen och framtiden kan få leendet att skena och för en stund så är det helt okej. Mer av detta och räven skrattar sig till sömns, ytterligare en natt.