mellan raderna.

It's ours to explore och det är inte mycket mer jag vet och kanske inte heller du men däremot är det en rent konkret verklighet att det på min sekretär står en tavla i tyg där en älg äger skogen och det skapar bra kontraster till tavlan bredvid med de abstrakt målade röda växterna. På väggen finns en planch med en man som ger mig låten om det blonda svärmeriet och jag lägger undan en del ömmande i tandkanten och vaknar om natten och vet inte heller mer om varför jag väcks än att det spränger och jag undrar om änderna skrattar intill kanalen utanför kollektivets väggar. Raka rör och stora kliv framåt, oåterkalleliga beslut från den innersta roten och det undras en del men allt får sin ordning, sina förklaringar och brutala melodi för det är ändå något vackert som skapas i färden framåt, över tiden när saker ändå hela tiden läggs undan för de snabba stegen. Gör sanningsverklig apapti av tentastress och talar långsamt om det skenande under bröstkorgen och förklarar mer för mig själv än någon annan att det kommer att gå, även dessa berg skall bestigas, besegras och nya marker tas i besittning men aldrig för att slå rot, inte heller i det. Forskning skall snart bedrivas och lagen analyseras och under tiden packas hemmet ned, kollektivet börjar sjunga ut på sista versen men samtidigt börjar den nya resan och en kommande kollektivfärd till Berlin väntar med katten på taken ovan staden i natten där färgerna lyser i regnbågens sken. Vi kommer, allt kommer, saker är vad de är och de skall begripas och ge utdelning, godkännanden och vunnen frihet.