En gång när fokus var klart som regnskogsvatten.
Varje morgon är känslan under huden något jag så vagt men mycket välkänt uppmärksammar. Hade jag varit ett vildjur på riktigt hade jag följt instinkten, bestämt mig för att betesmarken inte längre ger näring nog och utan att våndas, istället ge mig av. Min stora anledning att kämpa för att bevara en förankring här är numera blott ett minne, det var du men everything change, nu är det inte längre så. Jag vet hur en väska packas för en lätt färd men jag börjar däremot glömma hur jag kunde vara så nöjd utan just den rörelsen. Imorse gav L sig av till Portugal. Igårkväll kom ett samtal och en önskan om att jag skulle göra likadant och slå följe till platser som bara väntar på att upptäckas. Det blev anarki i mitt sinne och frustrerande explosioner då jag bara vet att det inte går just nu. Studierna kräver tid som gör att ingen resa ryms i det där förbannade schemat men jag fortsätter att vilja, att spåna på drömmarna och längtar vidare, ständigt denna längtan. Närvaron sker bara stundtals. Igårkväll i Samuels kök, bland tekoppar och en spontan inflyttningfest men så fort jag stängde dörren och gick hem så är den på flykt. Inhandar små lampor på second hand för att skapa mysfaktor, för att vilja vara hemma och vara låtsasnöjd men det går sådär. Förkovrar mig i minnen om tider som en gång var, jag var ju faktiskt där.
Skrivna rader till en väldigt kär bärnstensvän, skrivna 2005;
" sitter och skriver. roker. lyssnar pa de skonaste toner. nightmares on wax. livet i toal mental slavery kanns langt borta, tillhorande en mycket avlagsen tidsera. stundens verklighet klar jag istallet med himalayas berg och ornar, alldeles bortom en fingerlangds avstand. bor i en bergsby alldeles nara tibet. atervande idag fran en trekking tur upp i himalayas berg. efter en hard vandring bland sten, sno och fuktig vaxtlighet nadde vi malet pa 3900 m hojd. kanslan var ungefar som om jag lyssnade pa sjalvaste moder jords hjartslag. spenderade kvallen bland de snoiga bergstopparna med indiska och nepalesiska man. sjong och berattade historier. sov sedan nastan forfrusen i min sovsack. nar jag atervande idag till fast mark var benen trotta men sinnet fullt av energi. har strovat runt langs gatorna nu i min filt, kladd i bara grona nyanser. haret stort. talar med manniskor. ler och klappar en trumma ibland. moter en man och far ett leende tillbaka. hans dreads ar enorma och bar en rik historia. ar sa lycklig har att det ar helt makalost. pa gott och ont fods insikter och visioner. har bor en kvinna som startat upp ett hem for streetdogs. hon soker volontarer. bo i denna bergsby vore något o leva har, hjalpa djuren och kanske studera buddismen? tanken kanns starkt lockande. inte nu kanske men senare. bor pa ett stalle dar musik alltid hors nagonstans och dar bor en hund, tashim vars stora pals ar som gjord for att varma frusna hander. manga manniskor har paminner mig om dig och da maste jag saga att jag ar foralskad i detta folk.
- linda i raggsockar bland lyckan."
Those were the times. Det innebär att det inte kan vara så svårt att ytterligare en gång kunna nå.
Skrivna rader till en väldigt kär bärnstensvän, skrivna 2005;
" sitter och skriver. roker. lyssnar pa de skonaste toner. nightmares on wax. livet i toal mental slavery kanns langt borta, tillhorande en mycket avlagsen tidsera. stundens verklighet klar jag istallet med himalayas berg och ornar, alldeles bortom en fingerlangds avstand. bor i en bergsby alldeles nara tibet. atervande idag fran en trekking tur upp i himalayas berg. efter en hard vandring bland sten, sno och fuktig vaxtlighet nadde vi malet pa 3900 m hojd. kanslan var ungefar som om jag lyssnade pa sjalvaste moder jords hjartslag. spenderade kvallen bland de snoiga bergstopparna med indiska och nepalesiska man. sjong och berattade historier. sov sedan nastan forfrusen i min sovsack. nar jag atervande idag till fast mark var benen trotta men sinnet fullt av energi. har strovat runt langs gatorna nu i min filt, kladd i bara grona nyanser. haret stort. talar med manniskor. ler och klappar en trumma ibland. moter en man och far ett leende tillbaka. hans dreads ar enorma och bar en rik historia. ar sa lycklig har att det ar helt makalost. pa gott och ont fods insikter och visioner. har bor en kvinna som startat upp ett hem for streetdogs. hon soker volontarer. bo i denna bergsby vore något o leva har, hjalpa djuren och kanske studera buddismen? tanken kanns starkt lockande. inte nu kanske men senare. bor pa ett stalle dar musik alltid hors nagonstans och dar bor en hund, tashim vars stora pals ar som gjord for att varma frusna hander. manga manniskor har paminner mig om dig och da maste jag saga att jag ar foralskad i detta folk.
nar jag kom till indien landade jag i delhi. ensam kvinna bland girighet och man. resan till holy pushkar var en historia for sig sjalv men efter ett aventyr och manga ifragasattningar vad jag egentligen skulle vara i detta galna uppochnedvanda land att gora gjorde jag sa entre i puskar. fokuset var klart som regnskogsvatten. skulle atersee min basta van hanna som jag inte sett pa atta manader. motet var eurofi och det var fint att mjukstarta pa en plats dar jag lamnat avtryck forra aret. pushkar ar en speciell plats. har finns en sagen om att brahma, skaparen dodade en demon med en lotus blomma. de himmelska kronbladen foll till jorden pa tre platser och tre sjoar bildades. en av dem ligger i puskar son nu ar ett heligt pilgrimsmal. overallt ser man heliga man i dreads, likt vackra konstverk. skont att bara smalta in bland gamla avtryck och farger. samtidigt ar platsen ratt kaotiskt sa att ta lokalbussen och skumpa loss nagra delar av ryggraden i otaliga timmar for att komma till bergsbyn, macloud ganj var vart allt. overallt finns skyltar om att radda moder jord och sa mycket, ja det mesta ar gjort i naturmaterial. what a place. ar nog faralskad i gatorna, i kvinnan med stenarna. todo.
onskar att du vore har johan. da skulle vi filosofera ihop historier om hur vi ska hjalpa till att befria tibet. du narvarar som den grona nyansen, som doften i gryningen da himalaya vaknar.- linda i raggsockar bland lyckan."
Those were the times. Det innebär att det inte kan vara så svårt att ytterligare en gång kunna nå.
Kommentarer
Trackback
