mellan raderna.

På examinationsseminariet sitter jag uppkrupen på stolen bredvid Tatiana och vi delar på en termos kaffe och sammanfogar våra tankebanor med de andras och jag ler över varenda en i det där rummet. Även om rastlösheten skaver hål på fotsulorna nu så är jag väl medveten om hur svårt det skulle vara att skiljas ifrån den här familjen av genuskamrater, youŕe all qeeens of the highway tänker jag och citerar The Doors. Efter skolan möter jag upp med Ida och vi nördar lös i vår klätterbubbla, befinner oss i den värld ingen annan antagligen vill dela med oss ty våra samtal må vara enkelspåriga men tillsammans är det just det språket vi eftersöker och finner i den andres eldiga ögon då vi provar ut klätterselar, söker bromsar och karbinhakar, provar våra små nävar i olika kritpåsar och lägger våra riksdaler på det som ger livskraft dessa tider. Skiljs åt, lite fattigare men glada och fyllda med inspiration. Hämtar upp Gandhi, fäster en nyförskaffad belöningspåse vid jeanshöllan och ger mig av ut igen. Finner bra kommunikation medan vi vandrar och för en stund är det åter en motiverad hundägare som med lättare steg glider framåt, ständigt uppmärksammad av den ivrigaste hundracka. Hon blir lyrisk över en ny leksak och tränar gärna med den nya klickern och jag tänker att hon minsann är en rätt trevlig varelse, den här fritänkande vite.





What is time, vad är ett liv värt? tänker jag många gånger genom dagen. Vad är sorg kring döden och hur balanserar det upp tanken om frihet bortom livets begränsningar? Vad är vemod och egoistiskt handlade Vs sann kärlek? Den ständigt småpratande fyrbenta vännen Corantzia har så länge, alldeles på tok för länge haft så ont i benen. Allt som varit möjligt att göra, alla mest tänkbara lösningar har provats fram för att ge henne ytterligare chanser, lite mer tid. Till slut har lidandet tagit över, blivit konstant, fastnaglat i hennes ögon. Inte längre ett liv, ingen frihet och definitivt inget hopp om befrielse, inte här. Saken avgjord, beslutet fattat. Döden kommen. Avskedet ett faktum. Allra vackraste, flyg nu vidare du hästfjäder och tack för det som var.
Redan Saknad.



Har köpt nya växter hos en ekologisk blomsterhandel och jag ska tro på att de för in nya gröna energier här i boningen. Drömmer om granskog men får nöja mig med en pelargonia, so far. Men, kanske närmar sig även den, skogen.