mellan raderna.

Så närmar det sig. Att packa en väska, en varmare tröja och inte mindre viktigt - en stärkande strategi för det som komma skall. Med Ulli samtalar jag om just det sistnämnda och vi slår fast att strategins ramar får bestå av att på ett begripligt sätt kunna hålla hårt om det stora hjärtat samtidigt som stoltheten för just densamme inte får bygga murar mot en potentiell glädje. Check. Även det är nu nedpackat. On the road snart, genom ett land av kontraster utan att stanna förrän landskapet förvandlas till skogars oändlighet där rötterna hälsar en välkommen hem. Frukost i gryningstid med dig och visst finns en längtan men lika stor är numera distansen. Jag vet vad vi har varit men också vad vi just inte längre är.

Tills avgång är ett faktum så fortsätter jag att klättra uppför väggarna varje kväll med Ida och dricker kvällste med Samuel, går långpromenader med Erika, Uppdaterar med Alexander(s)katten, läser inte kurslitteratur i önskvärt omfång och stressar [tyvärr] inte heller mindre.

Men snart. En tågresa. Någonting som återvänder eller så, just inte alls återfinns.