Kom fåglar, så drar vi.
Emma har sytt den allra finaste yogaväska åt mig och vi samtalar om att finna balans mellan våra chakran, att medvetandegöra vår egen sinnesnärvaro och uppfattningar. Det räcker med att höra hennes röst för att jag ska börja längta bort igen, längtar efter att placera chosen family på samma gren och känner mer och mer att platsen en skall kalla hemma blir alltmindre relevant, bara ni är där. Vi nynnar alla på våra egna birdsongs. H befinner sig i Indien, L för närvarande i Portugal, L och J i Nepal, E snart i Argentina, V i Holland, D i Indien, M och K och F i Stockholm, L och V i Luleå, K och U och P i Göteborg and so on. Själv befinner jag mig i Malmö och det är uppenbart att vi inte befinner oss på samma plats, vilket lämnar en ständig längtan mellan raderna. Samtidigt älskar jag dessa egenskaper hos denna chosenfamily, driften och vingslagen, äventyrsandan och den ständiga rörelsen. Men – Hur ska vi förenas? Echare de menos.
