You are a splendid butterfly.
Festen som aldrig riktigt ville upphöra förvandlade det lilla kollektivet till en oas av lussebullar och glögg, fylldes av Åsa och Mikael, av Lea och Samuel, av Filippa och Alexander(s)katten. Överallt, någon i en famn, intensivt smärtsamma bitmärken att skratta över, dagen-efter-slöhet utan större ambitioner än att hänga lös. Pure joy i tidlöshet och sedan Samuel invirad i röda dreads på kudden.
-”Din uppgift för mig? Undrar jag. Du symboliserar nog allra mest mina rötter, de viktiga delarna av spiritualism och närvaro. Påminner om att inte glömma bort att stanna upp, att uttala ord med dialekt. Thank u. Allt leder vidare. Vi skapar ihop.
Att ha honom nära, att ständigt påbörja och avsluta dagarna tillsammans är numera en oersättlig ingrediens i malmölivet. Snart lämnar jag möllan för att flytta in i det nya kollektivet med två helt fantastiska kvinns, med det ironiska kollektivnamnet Hej Kvinna! Att lämna möllan är ett skavsår i ögat men Samuel gör mig lugn då han uppmanar mig att närsomhelst fortsätta landa i det lilla myskollektivet som känns som om det vore mitt eget hem, rävlyan. Somnar bredvid när drömmen om V kommer.
”Så dyker du upp. De vanliga naturnära färgerna, en väst som är sliten i kanterna, ögon som ser levande ut. Det känns inte alls ovant, åren ifrån märks inte men du är längre än jag mindes. Du verkar så lätt i kroppen när du går mig till mötes och vi vidrör varandra på samma sätt, som om våra händer är vingslag, allra mest dina. Starka men likaväl som om du bara är tillfälligt här, kanske på jakt efter något särskilt, möjligen på flykt men du är just i min närhet denna stund och ber mig om samma uppmärksamhet och fria synsätt tillbaka. Din hud är på riktigt men bara om jag kan möta den med odelad uppmärksamhet, inga löften men i ögonblicket. Det är du och jag älskar hur du rör dig, hur du är i rörelse, att du är så varm intill. Men det finns något som stör. Det är andra människor nära, någon som gör att min uppmärksamhet sviker dig och då släpper du mina händer, börjar backa ut ur mitt synfält. Försöker hålla dig kvar, kan inte med att åren ska skilja oss åt ytterligare en gång men du börjar backa, börjar springa iväg från mig och plötsligt är du bara så borta igen och jag har åter tomma händer men jag kan inte få dig att bli synlig igen.”
Dagens låt, Magnetic Fields - All my little words.
"You are a splendid butterfly, it is your wings that make you beautiful and I could make you fly away but I could never make you stay. You said you were in love with me, both of us know that that's impossible and I could make you rue the day but I could never make you stay."
Frifågelkärlek.
