Stormvarning utanför men desto lugnare under ytan.
Omtumlande halvsömn - och natt. Vaknar snabbt brevid Samuel. Han är en lugn och fin, drömmande. Upp i gryningen. Snubblande ta på sig skorna. Trött i skolan, sänglängtande och kaffemissbrukande i samma andemening. Äntligen hemma. Ytterligare en stund till i detta fort av lådor på hög. Rutorna skallrar, stormvarning i staden. Kalla snabba steg i regnet på hundpromenad, snabbt in. Frusenhet men mindre vilsenhet däremot. En blöt Marlene i famnen, snart varm av varandra och framtidsvisionerandet. En snart kommande flytt där vi förenar våra saker, morgonvanor och pysselkvällar. Definitivt nära nu. Bara två veckor kvar här. Bakar gula kattor och bjuder över den fina Samuel.
Det är så mycket som närmar sig men också mycket som saktaligen glider undan.
Samtal med den som för inte alltför länge sedan var kärleken jag trodde skulle forgå i tidlösheten.
-"Jag saknar vår familj, säger du. Att få komma hem, mötas av den grund, trygghet, kärlek och gemenskap vi hade. Blåvalarna ihop. Men. Den är borta nu, den grunden, hela köret är förlorat och förstört. En historia, något som går att tala om men som aldrig någonsin kan återskapas. Inte just den familj vi hade. Och det är inte längre dig jag saknar. Jag saknar just att det aldrig kommer åter.
Går igenom våra år i fotografier. Så många stunder, dagar, år. Glädjen då i mina ögon. Nu minnen, Passé. Jag delar dina ord. Saknar oss som aldrig kommer åter, som att försöka minnas platser som för alltid gått förlorade. Men det jag minns, det du minns är vårt och för alltid kvar.
På fredag den allra käraste återförening med blodsbandsfamiljen.
Mor och far och syster på besök. En chans att visa dem min värld här.
Stig in, ta för er, välkommen till rävnästet, känner ni saffransdoften?
Det är så mycket som närmar sig men också mycket som saktaligen glider undan.
Samtal med den som för inte alltför länge sedan var kärleken jag trodde skulle forgå i tidlösheten.
-"Jag saknar vår familj, säger du. Att få komma hem, mötas av den grund, trygghet, kärlek och gemenskap vi hade. Blåvalarna ihop. Men. Den är borta nu, den grunden, hela köret är förlorat och förstört. En historia, något som går att tala om men som aldrig någonsin kan återskapas. Inte just den familj vi hade. Och det är inte längre dig jag saknar. Jag saknar just att det aldrig kommer åter.
Går igenom våra år i fotografier. Så många stunder, dagar, år. Glädjen då i mina ögon. Nu minnen, Passé. Jag delar dina ord. Saknar oss som aldrig kommer åter, som att försöka minnas platser som för alltid gått förlorade. Men det jag minns, det du minns är vårt och för alltid kvar.
På fredag den allra käraste återförening med blodsbandsfamiljen.
Mor och far och syster på besök. En chans att visa dem min värld här.
Stig in, ta för er, välkommen till rävnästet, känner ni saffransdoften?
Kommentarer
Trackback
