satsumasdoft ger gåshud tack vare något särskilt.
Vaknar upp på torsdagmorgon och vill inte alls röra mig ur fläcken. Inte för att jag för vanlighetens skull har problem med att se det ljusa i dagen utan snarare för att det just den där morgonen inte finns något mysigare än att just stanna kvar. På var sida om mig vilar två kära vänner som var och en sovande håller mina händer som om de vore kattungar. När jag till slut måste ta mig upp så smyger jag vidare, stryker de var och en över håret och fångar dem båda med mental kamerablick. Ni är ovärderliga Samuel och Åsa.
En del tankar konkretiseras saktaligen och denna grådisiga torsdagseftermiddag, efter ett våldsamt urartat seminarium av god art där jag skrattar till tårar över mina genusstuderande vänner, så påbörjar jag utrensningen [läs rening] av en garderob. Snart därefter kommer Erika förbi, vi bakar kakor i brunt som sprider juldoft och hon får bära med sig mängder av påsar fyllda med kläder. Bort skall de, plagg som bär minnen av sådant jag haft svårt att släppa taget om för nytt måste in nu. Snart gapar hela garderoben tom och lättsam mot mig.
Jag klättrar åter igen med Ida och kroppen börjar så småningom le igen, mediterar uppåt väggarna och blir glad i magen.
På fredagmorgon ger Åsa och jag oss själva rening på kallbadhuset och havsbadar medan vi emellanåt för intressanta samtal med gammelgubbarna i bastun om naturistliv och frigjordhet. Vi har båda kärlek på tråden och längtan i kroppen.
I egenvrå skriver jag uppgifter om sexualiserat våld, läser rättsfall om våldtäkter och förkovrar mig i det obegripliga som ständigt sker i det här sjuka samhället och jag ser inte den jämlikhet som sägs råda i det goda Sverige och jag förlorar mig fullständigt i svårigeter över att finna lagar som skulle kunna vara rättvisa för alla. Rättigheter inom en manlig diskurs, suck.
Lyssnar på Magnetic fields - Asleep and dreaming och samtalar med dig om norrsken och vi är det mest abstrakta i min värld men vi tänker samtidigt på den andre som verkligen, på riktigt finns. Jag vill ha dig här och dela min rättvisemärkta choklad med dig, vill att du ska rymmas i min mössa.
Skickar iväg visumansökan till Indienlandet och vet att iallafall det, om något kommer att ske. Till dess försöker jag ankra ned fågelfötterna en stund, fortsätta leka hemma.
En del tankar konkretiseras saktaligen och denna grådisiga torsdagseftermiddag, efter ett våldsamt urartat seminarium av god art där jag skrattar till tårar över mina genusstuderande vänner, så påbörjar jag utrensningen [läs rening] av en garderob. Snart därefter kommer Erika förbi, vi bakar kakor i brunt som sprider juldoft och hon får bära med sig mängder av påsar fyllda med kläder. Bort skall de, plagg som bär minnen av sådant jag haft svårt att släppa taget om för nytt måste in nu. Snart gapar hela garderoben tom och lättsam mot mig.
Jag klättrar åter igen med Ida och kroppen börjar så småningom le igen, mediterar uppåt väggarna och blir glad i magen.
På fredagmorgon ger Åsa och jag oss själva rening på kallbadhuset och havsbadar medan vi emellanåt för intressanta samtal med gammelgubbarna i bastun om naturistliv och frigjordhet. Vi har båda kärlek på tråden och längtan i kroppen.
I egenvrå skriver jag uppgifter om sexualiserat våld, läser rättsfall om våldtäkter och förkovrar mig i det obegripliga som ständigt sker i det här sjuka samhället och jag ser inte den jämlikhet som sägs råda i det goda Sverige och jag förlorar mig fullständigt i svårigeter över att finna lagar som skulle kunna vara rättvisa för alla. Rättigheter inom en manlig diskurs, suck.
Lyssnar på Magnetic fields - Asleep and dreaming och samtalar med dig om norrsken och vi är det mest abstrakta i min värld men vi tänker samtidigt på den andre som verkligen, på riktigt finns. Jag vill ha dig här och dela min rättvisemärkta choklad med dig, vill att du ska rymmas i min mössa.
Skickar iväg visumansökan till Indienlandet och vet att iallafall det, om något kommer att ske. Till dess försöker jag ankra ned fågelfötterna en stund, fortsätta leka hemma.
Kommentarer
Postat av: Malla
I de sista bilderna ser jag lite L, lite F och lite L.
Vet inte vad jag ska skriva egentligen, så jag skriver mest hej så att du vet om att jag läser dina ord, slukar varje rad.
Love.
Trackback
