Queer for life.
Jag längtar åter igen till skolan när jag inte är där, ser framemot att sitta bredvid Alexander(s)katten och inte kunna kväva allt fnitter som ständigt kommer över mig, kittlar oss båda under hasorna medan någon doktorand från juridicum går igenom diskriminering av sexistisk reklam eller talar om kvinnors våld i nära relationer kopplat till mänskliga rättigheter. Tar allt på stort allvar, blir än mer övertygad om att jag faktiskt, på riktigt vill få arbeta med frågor som har en möjlighet att göra skillnad. Lika mycket vet jag också hur väl frigörande skratt gör en gott, hur värt det är att missa några meningar om den hårda verkligheten om jag får skratta loss med katten. Anar att han är den vän jag aldrig fick under grundskolan, den person jag alltid saknat att få leva rövare med, göra saker tvärtom tillsammans med. Iställlet var jag den som ansågs vara den duktiga flickan som lärare gärna placerade de stökiga grabbarna bredvid, med förhoppning att jag skulle ha en lugnande inverkan. Fuck that. Jag ville också få ta plats, ville stöka runt och vråla men blev nedtryckt i normernas konserverande bana, skulle lära mig att bli kvinna, inte queer.
Tillsammans med katten börjar jag på allvar att konktretisera planeringen inför en kommande praktik i Indienland. Vi ska göra allt för att vi packar väskan med ett mission och drar nästa höst. Tillsammans gör vi det starkt, blir mycket på riktigt. Emellanåt lagar vi palt och förtär mängder med te, funderar över teori Vs praktik ifråga om kärlek och definitionslöshet. Thank U, du är en oslagbar källa till pure eld vännen.
Med Mallamåne har jag ett långt samtal och jag saknar henne, behöver den kvalité av liv vi alltid designar i den andres sälskap, vill ha mer. Avstånd skaver. Med hennes röst i luren känns mycket så begripligt men ändå får jag inte riktigt till det när jag väl lägger på. Har försökt att för egen del komma underfund med det genom otaliga analyser, hur frågor skall ställas, hur svar kan tänkas mottagas men när jag väl har dig i luren så är det bara skratt och trams, musiktips och längtan. Vi drömmer om en gemensam norrbottensgård, vi slänger över famntag och pussregn men definitivt inga förklaringar och det är just vad som kanske behövs även om de med fördel får bära vingar.
Tillsammans med katten börjar jag på allvar att konktretisera planeringen inför en kommande praktik i Indienland. Vi ska göra allt för att vi packar väskan med ett mission och drar nästa höst. Tillsammans gör vi det starkt, blir mycket på riktigt. Emellanåt lagar vi palt och förtär mängder med te, funderar över teori Vs praktik ifråga om kärlek och definitionslöshet. Thank U, du är en oslagbar källa till pure eld vännen.
Med Mallamåne har jag ett långt samtal och jag saknar henne, behöver den kvalité av liv vi alltid designar i den andres sälskap, vill ha mer. Avstånd skaver. Med hennes röst i luren känns mycket så begripligt men ändå får jag inte riktigt till det när jag väl lägger på. Har försökt att för egen del komma underfund med det genom otaliga analyser, hur frågor skall ställas, hur svar kan tänkas mottagas men när jag väl har dig i luren så är det bara skratt och trams, musiktips och längtan. Vi drömmer om en gemensam norrbottensgård, vi slänger över famntag och pussregn men definitivt inga förklaringar och det är just vad som kanske behövs även om de med fördel får bära vingar.
Kommentarer
Trackback
