mellan raderna.

Vegansk knäck och högar med böcker som skänkes bort, fortfarande mentalt kvarhållen i det jag försöker lämna, stora stunder med vänskap nära och frisläppthet och nyglöd. En osammanhängande era just nu men en heldag på landet med Samuel och termosen, leken och två lussekatter, Erika och en lyckligt frilöpande hund gjorde gott. Att stanna upp och möta min fyrbenta Bellavän som alldeles stilla andades värme rakt in i mig gav sköna rysningar och åter en starkt längtan att fortsätta leva lantliv. Sen natt med Samuel där två med norrlandsrötter förundras över denna nyväckta sökan tillbaka, vad allt betyder och hur fria vi är att välja nu. Så många steg som tas nu och så plötsligt en lång arbetsdag som den segaste parantes som ändå slutade riktigt bra. Om nätterna ringer jag det där samtalet, om och om igen, där jag inte längre är rädd för svaren men varje gång en ny dag gryr så gör ljuset att modet är långt borta.
"Du springer aldrig ifatt när jag ändå är där, det kan bli försent att säga som det är. Vi testar nya vägar som aldrig tycks ta slut, jag vill ha en sista chans så jag säger det rakt ut.." Melissa Horn
Vissa saker går inte att tänka bort. Det är alldeles för sant.

Så lyfter jag luren och jag vet alltför väl att det är svårt i telefon men jag ska och jag vill och jag tror att spänningen snart är över men för en gångs skull svarar du inte. Modbestulen igen. Kanske säger det någonting om att låta oss rinna ut. igen.