mellan raderna.

Fuck Gender-tema och fnitter på balkongen, dragutstyrsel och once-again-conncection med en människa jag både beundrar och skrattar ihop med och allt det där andra vi också gör men som aldrig definieras. Mustachverkstad och dans, Lipchick queers och återföreningar, nyomfamningar och bekräftelseömhet till de redan nära. Rödvin i mängder och en förnöjd kicksökande mitt i stunder som bränner och finns just då. Kattmötet as usual, kärleksförklaringar och livet utanför linjen, bortom normernas begrepp. Samuel i ny frisyr dansandes med mig med vilda ben och plötsligt en gryning de facto är. Väljer att gå hem med den senast nämnda, tramsandes hemåt i en gryende dag och slocknar så småningom där bredvid. Vaknar ett halvt sekel senare så dagen-efter men det är värt det, allt är värt att få leva ut till fullo. Det lilla kollektivet är fullt av människor med brunchsug och snart står där högar med plättar, med sylt och grädde och frukt åt hela Malmö och vi samtalar om fria möjligheter, om lösa relationer och om Gandhi som slickar grädden av våra fat.

It's not a hard question om jag vill stanna kvar här så visst gör jag det. Sliten i kanterna, darrhänt men glad planerar vi kvällens lussebullebak med glögg därtill.

Får en förfrågan som rycker mig litegrann ur den sköna långsamma stämningen om var du är L, är du med mig i Malmö? Jag undrar nog samma sak egentligen, är du det?
-" jag minns dagen när ni blev kära, säger en vän. Det var dagen den 3 januari där i yogashalan. Det glömmer jag aldrig. Det hugger till, där det allra ömmaste är hos mig. Var det då, är det så nu? Vad är det som är? Vad länge du har varit med, ändå känns det som igår. Det var du då och det är nog i ärlighetens namn, fortfarande just du.