for you, my friends.
mör i tankesystemet efter en dag med intensiv handledning angående vår uppsats om dragkings, och sedan, en kraftig ämnesväxling till en kvällsutbildning om förvärvad hjärnskada. Under en stund bröt jag sönder en uppmärksam tystnad från deltagarna då föreläsaren började tala om kvinnor och mäns, enligt henne, naturliga sättt att hantera känslor olika på. jag, liten kropp iklädd alldeles för stora byxor, prilla under läppen och med arg uppsyn kan inte hålla tyst, vill inte heller, i sådana lägen acceptera utlåtanden som baseras på oliktänkande biologism. övriga deltagare började benämna mig som genusvetaren i rummet och tog det med ro medan jag faktiskt ansåg mig vilja förtydliga poängen och risken med att uttala sig i särskiljande drag. det är inte alltför länge sedan som kvinnor faktiskt nedvärderades av forskare för att ha en mycket mindre välfungerande hjärna än män, något som givetvis inte ägde ett uns av sanning.
väl hemma, åter igen med ekande väggar fyller jag en kopp med te och tänder rökelse för att försöka fylla tomrum med mig själv. även om framtiden känns oviss så saknar det i nuet relevans. its all about beeing och det är nu. ikväll ska jag förmå mig att fokusera på det som får mig att koppla av eller i annat fall, fokusera på annat än allvarsamma gåtor. sprang in i min vän ola när jag just var på väg att somna stående i affären ikväll bland en doft av kaffe som gjorde mig både törsig och yr. det var en närvaro, en känsla av att krama ett träd. med honom ska jag snarast dricka kaffe, behöver mer av sådana skogsenergier. närmsta dagarna skall ägnas åt uppsatsens färdigställande med goda förhoppningar om att även denna termin kommer att kunna lämnas med väl avklarade betyg och fri sikt framåt även inom den akademiska världen. på lördag kommer en väska med den obligatoriska temosen att packas och steg styras ut med hästar, ut på landet ska färden gå för att släppa de fyrbenta på ett, förmodligen, efterlängtat sommarbete. min goda vän yona är oslagbar i sin ständiga uppmuntran, sitt envisa sätt att inte låta mig försvinna ned under ett täcke utan lockar, mjukt men bestämt och ger mig ingen chans att tro att tillvaron endast består av mörker. om jag vill hissa sorgeflagga så ersätter hon den med regnbågen och jag inser att jag faktiskt hellre vill vara just där, på hennes regnbåge som bjuder på otaliga aktivistäventyr. erika möter mig i vardagen och jag medger ibland att jag aldrig varit tröttare än nu och hennes famn erbjuder den sömn som jag inte längre finner ro i om natten. marlene är min spegelbild dessa dagar och vi möts med blickar som berättar mer än orden bakom och jag inser att jag inte kan tillåta mig att tro att jag kommer att drunkna för mina vänner, the chosen ones, är livräddare och medsimmare. ni är vackra, vackrast i världen. här och mil bortom, jag vet att ni finns och tar emot och det lindrar lite den trygghet och förankring jag förlorat.
väl hemma, åter igen med ekande väggar fyller jag en kopp med te och tänder rökelse för att försöka fylla tomrum med mig själv. även om framtiden känns oviss så saknar det i nuet relevans. its all about beeing och det är nu. ikväll ska jag förmå mig att fokusera på det som får mig att koppla av eller i annat fall, fokusera på annat än allvarsamma gåtor. sprang in i min vän ola när jag just var på väg att somna stående i affären ikväll bland en doft av kaffe som gjorde mig både törsig och yr. det var en närvaro, en känsla av att krama ett träd. med honom ska jag snarast dricka kaffe, behöver mer av sådana skogsenergier. närmsta dagarna skall ägnas åt uppsatsens färdigställande med goda förhoppningar om att även denna termin kommer att kunna lämnas med väl avklarade betyg och fri sikt framåt även inom den akademiska världen. på lördag kommer en väska med den obligatoriska temosen att packas och steg styras ut med hästar, ut på landet ska färden gå för att släppa de fyrbenta på ett, förmodligen, efterlängtat sommarbete. min goda vän yona är oslagbar i sin ständiga uppmuntran, sitt envisa sätt att inte låta mig försvinna ned under ett täcke utan lockar, mjukt men bestämt och ger mig ingen chans att tro att tillvaron endast består av mörker. om jag vill hissa sorgeflagga så ersätter hon den med regnbågen och jag inser att jag faktiskt hellre vill vara just där, på hennes regnbåge som bjuder på otaliga aktivistäventyr. erika möter mig i vardagen och jag medger ibland att jag aldrig varit tröttare än nu och hennes famn erbjuder den sömn som jag inte längre finner ro i om natten. marlene är min spegelbild dessa dagar och vi möts med blickar som berättar mer än orden bakom och jag inser att jag inte kan tillåta mig att tro att jag kommer att drunkna för mina vänner, the chosen ones, är livräddare och medsimmare. ni är vackra, vackrast i världen. här och mil bortom, jag vet att ni finns och tar emot och det lindrar lite den trygghet och förankring jag förlorat.
Kommentarer
Trackback
