mellan raderna.

jag tror att jag vill landa i stunden i stället för att uppdatera med rader om det som passerat. behöver inte skriva ingående om malmölivets ordentliga soldagar under feministfestivalen i månsälskap,behöver inte gå in på hur det åter igen var i mitt stora intresse att draga till en karaktär jag inte riktigt fann. visst har dagar passerat när jag och erika stod lutade mot en sällan upplevd vind som drog fram likt krigsskepp på åkern och nog har även andra stunder berört och passerat som säkerligen är värda att målas upp men det ligger inte för mig just nu. inte heller längtar jag efter att uppdatera om det som passerat efter det, eller är det av nödvändighet, att fylla på med ord likt dagar staplade efter varandra, med meningar mellan rader, för att nutidens verklighet skall kunna begripas? jag skriver hellre om kvällen som just passerat i sälskap av ida, med samtal i det gröna, konversationer som senare förlades inomhus i sälskap av fredrik och hundar med rötter i spanien och rumänien, vikta fåglar i bakgrunden, tankar här och någonannanstans. broken smiles och jag övar på min gitarr trots att det inte tycks vara min starkaste sida. vilken är den egentligen, styrkan, är det kroppen som idag har cyklat med mig mellan malmö och lund och tillbaka igen, är det orden som inte flyter fram? är det en b-uppsats som är en berg att förflytta, är det mina symboliska mardrömmar? jag finner mig själv upp och ned without hands. det är vad jag vet och hur det avrundas nu. its a birdsong.