mellan raderna.

varken han eller jag är det vidare romantiskt lagda skulle jag nog kunna påstå, sådär utan vidare, men däremot finns en glödande kärna av ömhetsmakeri och möjligen också en gnutta traditionellt tänkande kring firande. det finns en risk att jag är helt ute och glider nu. kanske är det så att vi bara är fulla av respekt och kärlek, att det är det som gör att vi inte glömmer av att varje dag med varandra är en bonus, en av de största källor till livslust och glädje, traditionellt eller inte så är det något varje dag som påminner mig om varför jag valt att vakna bredvid just denna människa varje morgon och minst en gång om dagen får han mig att skratta, bara för den spontana glädjens skull. idag är det exakt tre år sedan som malla lyckades övertala mig att gå fram [hon snarare lyfte dit mig] till den dansglade mannen med skägg och nyfiken blick. en man som spontant då gav mig en kram och fortfarande inte har släppt taget - och inte jag heller. snarare har denna famn blivit en plats för rofylldhet, inspiration, livsdesign och framtid. thank you månliv, tack tillfälle för stunden och tacksam är jag idag över det egna modet då, att våga falla.