fred och respekt och mellandagar.
sällan har nog ett tentaskrivande gått så trampandes-i-koda långsamt som nu men trots det så infinner den sig inte, den vanliga tentastressen som vanligtvis gör mig genomskinligt blå i huden och övertänd i blodet. kanske är det för att andra omkring mig har mycket som får dem ur spel, att deras kaosala (o)ordning får kontrollquinnan i mig att sätta ned båda fötterna stadigt i marken och ser till att rälsen oljas, att tåget går vidare på spåret, oavsett. måste dock erkänna att min egen närvaro i tiden inte infunnit sig där kontrollen snarare tagit över. innan tentan kom att bli min vardagsdomare, då dagarna avlöste varandra på ett nästan menlöst (o)kännande sätt så dök den röda virvelvinden pia upp och formligen blåste liv i vårt näste. hon sprängde undan alla mina tänkbara analyser, min eftertänksamhet och mitt allvar och lyckades även förlösa fredens inneboende kreativa glöd, en energi som rann ut ur hans ögon och formades till skratt. hon kom hit och tog sin plats vid köksbordet, bland nybakade bröd, som om hon aldrig hört hemma någonannanstans än just här och jag älskar henne för det. vaknade morgonen därpå och lät blicken falla över henne som något av det vackraste jag sett, en vänskap personifierad, sittandes i soffan, drickandes kaffe ur en blommig second hand kopp, skissandes på någon kreation. jag älskar när våra världar går samman på det sättet, en morgon med ostyriga hår och oborstade tänder. hon och freden drog senare iväg för att inhandla veganska delikatesser och dricka lyxigt gott kaffe och även den vetskapen, om två favoriter i varandras sälskap, gjorde min morgon kantad med salighet. virveln drog vidare och vi återgick väl till detta vardagslivslevande med än det ena och det andra, inte alltför ofta i fokus.
jag är glad över att freden är en fantastiskt poet och nu uppbokad för workshops och uppträdande, jag behöver se att han ler i den värld han hanterar allra bäst, den som förlöser hans egen glädje. det är så vi ska leva vill jag påstå, med känslan i handen, oavsett mål och riktning. vardagen kommer och kväver dessa dagar, därför anstränger jag mig hårt för att finna thinner att upplösa slätheten med. freden är i göteborg nu och jag leker med tanken på att vara där jag också men inser att jag inte finner någon längtan. de fåtal vänner jag har kvar där är antingen flyktiga fåglar eller rotade liv, jag behöver inte resa dit för att se dem. jag vet att de finns och de vet att jag lever. istället har jag bokat en resa tillbaka till huvudstaden, igen. inser att jag nu har så mycket mer där genom de människor som lever i storstadsmyllret, de som funnit sina egna myrstigar att andas på. längtar i maggropen men har en ännu större längtan dock, nämligen att om två veckor ta emot mitt systerskap här i vårt hem för att visa henne allt jag kan och sedan kommer mitt månliv och förgyller.
ett steg i taget. tentan ropar, vrålar, stirrar mig i nacken. tog en paus idag. steg ut i solen och begav mig med min andra hälft erika till stallet och de fyrbenta kamraterna. de hade mycket gott att säga och mycket pepp att ge så nu får skeppet öka farten och köra i mål.
från en underbar paus i vardagen med pia så gör freden mig till en medial drottning en kväll, bildbevis nedan att all skönhet är relativ.
sedan kommer tentan in och griper tag och en serie ögonblick förevigade ifrån min egen inlåsta analytiska värld.
avslutningsvis så fångar erika mig på bild i skön samvaro med inka som den empatiska vän hon är, placerar sitt huvud på min värkande rygg och masserar min stelhet. what goes around comes around, respekt och kärlek.
jag är glad över att freden är en fantastiskt poet och nu uppbokad för workshops och uppträdande, jag behöver se att han ler i den värld han hanterar allra bäst, den som förlöser hans egen glädje. det är så vi ska leva vill jag påstå, med känslan i handen, oavsett mål och riktning. vardagen kommer och kväver dessa dagar, därför anstränger jag mig hårt för att finna thinner att upplösa slätheten med. freden är i göteborg nu och jag leker med tanken på att vara där jag också men inser att jag inte finner någon längtan. de fåtal vänner jag har kvar där är antingen flyktiga fåglar eller rotade liv, jag behöver inte resa dit för att se dem. jag vet att de finns och de vet att jag lever. istället har jag bokat en resa tillbaka till huvudstaden, igen. inser att jag nu har så mycket mer där genom de människor som lever i storstadsmyllret, de som funnit sina egna myrstigar att andas på. längtar i maggropen men har en ännu större längtan dock, nämligen att om två veckor ta emot mitt systerskap här i vårt hem för att visa henne allt jag kan och sedan kommer mitt månliv och förgyller.
ett steg i taget. tentan ropar, vrålar, stirrar mig i nacken. tog en paus idag. steg ut i solen och begav mig med min andra hälft erika till stallet och de fyrbenta kamraterna. de hade mycket gott att säga och mycket pepp att ge så nu får skeppet öka farten och köra i mål.
från en underbar paus i vardagen med pia så gör freden mig till en medial drottning en kväll, bildbevis nedan att all skönhet är relativ.
sedan kommer tentan in och griper tag och en serie ögonblick förevigade ifrån min egen inlåsta analytiska värld.
avslutningsvis så fångar erika mig på bild i skön samvaro med inka som den empatiska vän hon är, placerar sitt huvud på min värkande rygg och masserar min stelhet. what goes around comes around, respekt och kärlek.
Kommentarer
Trackback
