mellan raderna.

lördagen förblev vissen med undantag för besöket av en av världens härligaste människor som i[för-]klädd stor mörk luvtröja och svarta solglasögonen med bestämda steg klampade in hos oss för att sätta den vite på plats vid eventuella tendenser på ilskna fasoner. gandhi genomskådade [givetvis] erikas maskering men lika gott gjorde hennes besök ändå, detta trots att vi redan spenderat hela lördagmorgonen tillsammans. vissa människor förtjänar min kärleksförklaring och hon är en av de. lördagen gled tacksamt undan för en söndag med nya styrketag, färgade av generationers kvinnokamper och strävanden framåt, vidare och uppåt till en samtid som är långt ifrån lyckad men helt klart mer möjlig att ta plats i, utifrån en kvinnlig positionering. ändå kan jag bara nicka åt gudrun schymans konstaterande i söndagens debatt på SVT att feminismen har en [tillfällig] tillbakagång dessa dagar. inom feministiska kretsar bland de redan politiskt involverade aktivister pågår en nästan revolutionistisk forskning men utanför genusbubblan har ordet "feminsimen" en dålig eftersmak med associationer åt radikalfemintiska mediefigurer så som skrämmande kvinns a´ rosenberg och schyman. jag blir förbannad och påminns om hur otroligt värdelös jag tycker att vår jämställdhetsminister är, en kvinna som menar att hennes liberala ståndpunkt är nog och täcker alla områden, att hon varken vill eller har planer på att själv kalla sig för feminist. nyamko sabuni tycks inte [vilja] se hur symboliskt viktigt det är att sveriges jämställdhetsminister kan stå upp för feminismen, att hennes positionering som feminist skulle bana väg för de konservativa svenska folket att [åter] våga ta detta "skrämmande ord"  i mun, att våga smaka på ordet och inse att det inte enbart är något för de mest radikala. skrota sabuni, det finns andra, bättre människor, gärna kvinns, som inte lever för att slicka de politiska vita männen i skåran, som genom dessa spel förnekar och spelar männens charader.

vår första demonstration på söndagen var i ganska traditionell anda med vänsterorientering. en demo som inte riktigt kändes, inte lät och inte tog den plats som jag hade önskat. jag, freden, erika, lisa-lo och hundar höjde våra röster och vi hördes men jag hade önskat att fler hade brusat och visat hur mycket vi kan och vill och törs. regnet öste ner och gav mig lyckosamma vibrationer ändå. väl framma i våra hemkvarter nådde tåget sin slutstation och vi var ett samlat blött gäng som tog skydd i vårt hem där te och veganska snickers värmde våra feministhjärtan. efter pausande fortsatte vi vidare på demonstration numero två, anordnad av den autonoma gruppen "det är vi som bestämmer", en betydligt mer politiskt anarkistisk grupp bestående av många mörka utstyrslar, dreadshår, i min värld otroligt vackra anleten och mer riktade slagord. denna parad kändes där vi dansade fram och min blick på freden som dansade gatan fram för kvinnokampen var varm och överflödande stark. there is my cup of tea dancing in the street. genuskamrater och nybekanta, dragonkingfolk och glada svartklädda- och färgstarka rann vi gatorna fram. 8 mars är dagen, vår dag. jag sände tankar åt mina [kvinnoidentifierad] vänner land och rike runt. you make my world. skämdes över att min käre vän ludvig blev utkastad ifrån marchen i stockholm som inte ville ha män med i sin parad och jag förbannade den könade fixering som ibland skapas. en kvinnodag i all ära men kvinnodagen i min tankevärld är alla människors fokus på kvinnor, med syfte att skapa en bättre värld, en kamp som kan föras oavsett sexuell- och identitetsposition. hursomlever, jag tillsammans med kärlek och kamrater valde vår kamp, vår strid och skapade genom detta våra förhoppningar om att vi kommer att förändra, åtminstone något. sluta be om ursäkt, börja trampa!