mellan raderna.

lättnaden som lägger sig över mig när även opponeringen är över, går knappast att beskriva. det är ren prana, livsenergi som flödar genom kroppen med ny låga och jag vet att jag snart lämnar malmö och ekande väggar, vet om att jag snart är långt härifrån där nya och gamla frön och rötter blandas och ger upphov till euforiska frihetskänslor. det är till största delen med glädje jag säger hasta luego till mina genuskamrater och vardagens stöttepelare för vi ses nog snart igen men visst värker ett litet vemod över att säga adjö till de människor som kommer att göra annat i höst, de som har så stora potentialer att kunna bli verkliga vänner men tiden finns inte, kanske inte heller meningen just nu.
viktiga är ni alla i vilket fall. det hade aldrig gått utan er.

               

               

               

               

               

på kvällen rusar energin vidare och tar sig alla tänkbara och för mina relativt nya vänner, förvånande uttryck. frisläppt och mångalen, ångestfri och vansinnigt lekfull jonglerar jag fram genom kvällen mellan vilda skrattattacker och feministiskt motstånd mot heteronormen och trivs och kramar de mina här väldigt, väldigt hårt för alldeles snart skiljs vi åt för en lång tid. det är pure love till allra närmsta erika och bärnstensvännen johan, spegelvännen marlene och ständigt inspirerande yona, rofylldheten själv ida och hennes av lava, brinnande martina. kommer att sakna er men är starkare när jag återvänder. sänder kärlek åt alexkatten här nedan som varje dag har förgyllt, uppmuntrat och lyssnat. te quiero. men visst är ni fler som skapat blommor i min krashade levnadsrabatt. mania och sara, malou och nadia, tung och emelie.
mucho gracias.