mellan raderna.

Det som blir är det som ska vara tänker jag och packar väskan och ger mig av till en varmt omtalad plats som tydligen sägs ha allt tänkbart att bjuda på likt en norrländsk buffé. Det är i ett gammalt hus på landet, vid vatten som kapitel med minnen for life skrivs.

 

Om jag tidigare hade en tanke om att jag en dag vill låta mina rötter slingra ned sig i den norrbottniska jorden så är dessa tankebanor betydligt säkrare, mer riktade mot en kommande framtid nu. Det vore en dröm, ett framtida livscenario, en gammal gård intill skärgården med sina öar, ett hus av liv fyllt med vänskapsanda och fria familjekonstellationer. For sure, det är så jag vill leva. Tillsammans med Erik och Ludvig åker jag ut med båten till ett sällan skådat smultronhak som är en ö av klippor och grönt, av närhet och röda myror överallt, av picknickmat och pantertanterfika med dopp, av inspirerande samtal och stor portion humor. Livsnjutarlivet kör på med full fart framåt och vidare i oändliga stunder, tillbaka i det röda huset. Dricker te och spelar spel, möter överraskande tillfällen av energier med själslig nakenhet, möter mig själv och dig och livet och lyckan, skratt och kärlek som bara är lättsamhet och just nu. Är en huskatt som strövar fritt, som varsamt stannar upp och greppar, släpper taget för att sedan möta den igen, stunden, när den är menad, hur det än blir. Somnar i en sen timme när den norrländska natten har fallit i skymning och sedan åter öppat sig för ljuset, i ett rum som har ett gigantiskt fönster som bjuder in hela himlen som om vi vore i palats, som låter mig under natten veta att regnet faller, att luften är sval och het på samma gång.

 

Som i den mest familjära anda står vi följande morgon med penslar i händerna ochär döläckra i våra väl färgingrodda kläder och målar huset tillsammans, ludvig jag och mor katarina. Jag är bara där och fullständigt i stunden och känner hur det är lycka som rusar i magen när jag och Katarina går loss i drömmar och reseberättelser, då vi alla målar inte bara huset utan även varandra med falu rödfärg och anser oss vara goda nog att ge varandra falublessings som sedan måste tvättas av från våra pannor i sjön tillsammans med övriga kroppar som förvandlas till röda tjusningsarenor. Går runt barfota i det stora huset med gamla anor och möter andra barfotaliv att tåbrottas med. Dricker kaffe i det lantliga köket med de förtrogna folket i Ludvig och Erik och känslan i magen försvinner inte utan snarare förstärks och det är en flygande connection i luften, prana, något storslaget och alldeles fantastiskt och lättsamt. Så säger vi på återseende till huset med tillhörande tvåbenta jag fallit för och vi beger oss alla till jordgubbsparadiset och jag inser att dessa bär förtjänar en ny chans i mitt smaksinne och plötsligt äter jag minst lika många som jag lägger i hinken och stämningen, liggandes på knä bland jord och grönt är pure och nära hjärtat.

 

Just nu är det flygande, är dagen en matta av närvaro som cirkulerar och driver omkring och förser dagen med sköna impulser, är sikten utan en morgondag men skönare att andas och smaka på än på länge. Det min egen lott att inte göra något annat av den, att inte försöka greppa eller begripa utan bara följa ingivelser och veta att det som sker är som menat i det som är, just nu.

Är tillbaka i staden och ugglar på nattjobb och låter mig vara mer närvarande i sinnet kring andra stunder än de som skapas i natten, bland de gamla som är ena riktiga cirkusartister när de vill. Har en helt ny energi i mig och kanske är det därför jag utan att vara utsövd, ändå vaknar entusiastisk och glad. Hämtar ut kameran som min rödsvanssyster i martina lånat ut till mig och ger mig av ut i dagen som är fylld av duggregn och moments to catch. Får sälskap på bryggan av Ludvig och det ena ger det andra, blir te på en balkong med utsikt över vår gemensamma hemstad, blir till samtal om fågelliv och friheten vi båda respekterar högre än annat. Är lätt i stegen, känner vindrag när jag cyklar hem med myntas teabreak i öronen.


Har en del stunder förevigade från jävrebodarnalyckan, andra finns på Eriks kamera och de lär synas här en dag, så småningom.

              

              

              

             

              

              

              

              

              

              

              

              

                              På tukamerahand vid vatten, i närheten och mitt i känslan.