om det går att hedra rotlöshet så är jag inte där än.
Min uppmaning handlar om att allt bygger på frihet och att följa känslan utan ramverk, inga krav någonstans. Å andra sidan undrar jag vad mina ord betyder då det verbala alldeles för ofta antas äga en universell innebörd men kan tolkas på en rad olika sätt, så många nyanser. Jag undrar vad för slags samtal vi egentligen för? Anar att det som egentligen är av vikt är tystnaden, där vi läser den andre med hjälp av intuitioner, att det är genom tystnaden det värdefulla utbyts. Gör min egen tolkning av ryan adams wild flowers, tänker att det är dessa vilda frön som vi ständigt sår mellan raderna och skördar som vildvuxna i våra möten.
Fann en starkt närvarande yogapractice igårkväll och noterade efteråt hur den inte gav mig lugnet utan rastlöshet och hur länge sedan det var som jag totalt lossnade ur förankring och grund och försvann in i rotlöshet och svävade iväg och föll och när du frågar mig varför jag tror att jag skurit av roten på ett hänsynslöst sätt denna kväll så kommer svaren till mig flera timmar senare. Jag tänker att min rotlöshet beror på att jag är min längtan personifierad. Jag kastar mig fram, är frukten av min egen vilda skörd av wild flowers. Vet inte var jag ska landa i hängivenhet och blir inte placerad någonstans, varav rotlösheten i stunden som får mig att likna avskurna rötter. I den längtan är jag inte nöjd eller närvarande och blir motsägelsefull och obalanserad, inte sympatiskt förstående eller tacksam. Lena påminde mig inatt om fullmånens explosion och då förstod jag att dramatiken inte var min egen sanna galenskap och kunde somna in. I drömmen jagas jag av en mycket gammal man med ljust blå ögon, denna herre är totalt ofarligt men jag lägger hinder framför honom för jag att jag inte vet vad jag ska göra då han når fram. Vaknar på ett oförklarligt sätt stärkt. Redo för att växa vidare med hanna, för att fortsätta plantera vänskapens bonsai med bärnstensvännen som jag häromdagen brottade ned på en brygga med skratt ur djupet av hjärtat. Fick ett möte med josie igår och log när jag gick därifrån och fångades upp och rusades i ömhetsbrus av en fyrbent med den vackraste kamrat. Det är bra saker som sker men det abstrakta jag måste lära mig förstå.
