glada trådar.
så har två nätter passerat i sälskap av en god vän vars historia min egen är sammanflätad med.
"att vara i din närhet är som att komma hem, utbrister jag, lite förvånad över insikten då så många år ifrån passerat. lite klokare och med fler målmedvetna syften tar vi oss igenom arbetsnätter och jag tänker att allt plötsligt är så förbannat bra ändå, trots fall och obegripligheter så är stunderna som ler alldeles för många just nu för att energi skall ödslas på det som tär. har aldrig lärt mig så mycket som jag gör den här sommaren. är mer öppen och eftertänksam, mer spontan och faktiskt också modigare som slutat tveka för impulser, oavsett dess utgångar av varierande slag. lever nära sanningen i varje val som görs och ingenting kan vara annorlunda än det är, just nu. efter sista natten ger vi oss av och badar naket i trolltjärn och vi möter solsken mellan moln lika tacksamt som vi skrattar över regnet som pötsligt faller över oss och vi är regnsessor och ytspännare och vi är alldeles underbart glada.
sover inte många timmar sedan, snarare stänger ögonen en stund innan rörelsen drar i mig, måste ut. längtar efter hanna. snart är hon i mitt blickfång, igen.
för [alldeles för många] dagar skiljs vi nu åt. hennes fokus får vila på en yogafestival medan mitt eget, kvar i rotstaden, får sväva fritt i sin mångsidiga strävan, oklar men gränslöst nyfiken.
olle har efter en lång resa som tagit honom över alla slags tänkbara hinder och lyckor i indienlandet återvänt till vår gemensamma stad för en stund och jag fångar upp honom i sälskap av jani. allt blir ständigt bara ren yr indiandans då vi sammanförs och det som börjar rusa runt i min mage är sannerligen närvaron i sin starkaste färg. jani och jag agerar fotografer då vi tar oss fram på kvällsäventyr.
älskar ljusslingorna som planterats i mig nu och jag följer dem och fångar och släpper och lever ut och brinner upp men slutar aldrig tända på varje ny möjlighet till låga. en ledig helg väntar med släkträff i skogarna, med stugliv vid den vilda forsen i sälskap av familjekvinns och broder jani.
"att vara i din närhet är som att komma hem, utbrister jag, lite förvånad över insikten då så många år ifrån passerat. lite klokare och med fler målmedvetna syften tar vi oss igenom arbetsnätter och jag tänker att allt plötsligt är så förbannat bra ändå, trots fall och obegripligheter så är stunderna som ler alldeles för många just nu för att energi skall ödslas på det som tär. har aldrig lärt mig så mycket som jag gör den här sommaren. är mer öppen och eftertänksam, mer spontan och faktiskt också modigare som slutat tveka för impulser, oavsett dess utgångar av varierande slag. lever nära sanningen i varje val som görs och ingenting kan vara annorlunda än det är, just nu. efter sista natten ger vi oss av och badar naket i trolltjärn och vi möter solsken mellan moln lika tacksamt som vi skrattar över regnet som pötsligt faller över oss och vi är regnsessor och ytspännare och vi är alldeles underbart glada.
sover inte många timmar sedan, snarare stänger ögonen en stund innan rörelsen drar i mig, måste ut. längtar efter hanna. snart är hon i mitt blickfång, igen.
för [alldeles för många] dagar skiljs vi nu åt. hennes fokus får vila på en yogafestival medan mitt eget, kvar i rotstaden, får sväva fritt i sin mångsidiga strävan, oklar men gränslöst nyfiken.
olle har efter en lång resa som tagit honom över alla slags tänkbara hinder och lyckor i indienlandet återvänt till vår gemensamma stad för en stund och jag fångar upp honom i sälskap av jani. allt blir ständigt bara ren yr indiandans då vi sammanförs och det som börjar rusa runt i min mage är sannerligen närvaron i sin starkaste färg. jani och jag agerar fotografer då vi tar oss fram på kvällsäventyr.
älskar ljusslingorna som planterats i mig nu och jag följer dem och fångar och släpper och lever ut och brinner upp men slutar aldrig tända på varje ny möjlighet till låga. en ledig helg väntar med släkträff i skogarna, med stugliv vid den vilda forsen i sälskap av familjekvinns och broder jani.
Kommentarer
Trackback
