mellan raderna.

Love me two times - The Doors.  Alldeles nyligen spelades videon upp och jag tyckte mig redan då ana hur perfekt den låten  skulle te sig i nästkommande kapitel designad för en själslig kaosande. Visst betraktade jag Jim Morrison och drog ofrivilliga kopplingar den där alldeles för vackra natten och visst faller jag för hans skönhet och ännu mer för din. " Love me two times, baby, Love me twice today, Love me two times, girl I'm goin' away, Love me two times, girl, One for tomorrow, One just for today, Love me two times, I'm goin' away. " Your knees got weak och din helande förmåga är omvandlad till vårt gemensamma fall. Kvar finns inte längre några kanske, inga sedan, finns ingenting annat än det allra svåraste beslut att se till att de egna stegen nu bär vidare och vi kommer att minnas men inte finna igen. De där linjerna som är du är inte längre någonting jag kan följa med mina egna, inte min melodi att bruka och det kommer att dröja innan this is the end, beautiful friend, inte längre når så förbannat djupt.

Men du jag kan inte låtsas att jag inte kommer att sakna dig eller upphöra att bevara dig nära men hejdå och någonstans, ett tack för som iallafall varit. Utan att låtsas eller tro alltför mycket på Jim Morrisons hårda uttryck så möter jag Nick Drake och ger oss the Cello Song men ber dig att inte nå så nära igen, leave me now and don't write any postcards.