mellan raderna.

Vi samtalar om det som går och ibland inte alls faller i rätt spår men ändå fortsätter vi vidare. Jag vill tro och jag tänker fortsätta tro att det här året med kaosplaneter nära är ett år då alla löper amok och förändrar allting, det gör dig plötsligt "normaliserad" i den här vridna nya världsordningen av kaos och rörelse. Då behöver du inte ge upp och hänga dig fetlagd och förslöad i trädet, snarare behöver du vara stark så du orkar springa i den här farten som råder då allting förändras så hisnande snabbt. Hon talar om att hon ibland undrar om hon må vara obotligt sjuk, en som inväntar sista dagarna i universum då farten är så konstant nu, nästan manisk. Jag känner likadant i mitt förhållningssätt till en del, kanske just i relation till någon särskild och hur denne ser på mig nu, hur jag uppfattas som icke-reflekterande, hårdhudad och ständigt sårande, som en jävla amason med skarpt laddat vapen. Visst finns den sidan men har inte medvetet varit laddad i hans riktning, aldrig velat genomborra honom som nu men ändå har det skett, som en obotligt sjuk som inte har lyckats undvika att åter igen stoppa arsenik i någons mat, inte gjort sig fri från maniska tvångstankar och definitivt inte lyckas undvika övertramp. Månlivet talar för att vi givetvis inte kan ta varje mänskligt steg med i beräkning, vare sig våra egna eller andras och att livet måste levas och att en del portioner av den egna sanningen inte kan undvikas, varav dess konsekvenser inte nödvändigtvis alltid är av godo men fortfarande existerar de och måste få vulkaniseras över ribban. Så. Låt fortsätta.

Dagarna blir mig alltmer abstrakta men fylls av vänskap och kärlek [hur de nu kan särskiljas] och en nyfunnen framförhållning. Blir kontaktad av en lärare för genusinstutitionen [det liv jag faktiskt mestadels tillhör men för stunden valt att inte kännas vid för ledighetens skull] som har en smickrande undran. Min och Erikas uppsats som skrevs under de mest [o]levande former överrumplade oss själva totalt då den fick det högst tänkbara betyg. Nu vill instutitionen få lov att använda vår väldigt queera uppsats som lysande exemplar för framtida genusstudenter och det är en bekräftelse jag märker att jag tydligen behöver nu för att återuppliva minnet om varför jag valt att ägna livet åt just genusvetenskap som forskningsfält. Sprid uppsatsen tycker jag och min sparringskamrat, inspirera och queera till det för alla tänkbara, låt regnbågsflaggor rufsa till normativa tråkighetsnormer och finn ni alla era mest blommande förhållningssätt till verkligheten, som ni och vi själva vill se den.

Om natten har jag svårt att somna. Det är otroligt hur mycket som kan tendera att snurra som det allra mest uppdragna karusellhjul. Måste plötsligt måla tavlor i turkost fastän måleri aldrig varit just min kopp te. Kanske är det du som är nära, som vanligt these days. Friheten i varandra, kreativitet som flödar tack vare just att vi vågar finnas. Fan, vad just det är vackert, vad vi är vackra. Behöver stora penslar också och stora tygstycken i orange för att skapa både musik och en buddistisk köksvägg. Behöver springa ut på gatorna utklädd till oigenkännlighet och vråla politiska budskap med de andra styrkebrunnar mina malmövänner faktiskt är för mig. Yona uppmuntrar mig och talar för hur hon och flera andra redan väntar på mig, där jag får chans att skapa mitt egna malmö igen, nytt men samtidigt en skön förlängning av det som redan påbörjats. Där ska vi skrika bort heteronormen och dansa till dess att vi stupar, många samtal väntar på höstsoliga balkonger, tid för att krossa skavanker och vråla loss i skogen. I yogashalan väntar Samuel och den där fantastiska yogan på mig som jag för ögonblicket har en paus ifrån, en tanke jag försöker förlika mig med. Men. It will soon come. Det riktigt värker i mig av längtan efter ett stort kollektivboende som till en början kommer att bestå av mig och en vacker Maria, men som sedan förhoppningsvis kommer att fyllas ut med både världens bästa bror i Jani och kanske också av den allra mest energigivande Ludvig. Allt ska få ske, i den bästa av kaosvärldar.

Snart ska kakor förtäras i sälskap av Emma som snart flyger vidare, av Jani och Hanna, Gyan och kanske också någon till av dessa radbandsvänner och dagen är förklädd i nyhennat hår, i spirituell lila och skogens gröna värld.