mellan raderna.

It just can't be that hard. Kan inte finna någon rättvisa i det jag hör, inte heller i hur dagen runnit fram uppfylld av tunga känslostockar där älskade och älskande bara såras i ständiga små fall som kanske skrapat upp mer än vad som någonsin kan läkas. Går genom dagen med ett slags eko i stegen från fall som alltid tycks kännas likadant, som en sömngångare möter jag familjen på en gård på landet, ler uppriktigt av de små kalvarna som tycks ha alldeles för stora huvuden och fascineras över de äldre kornas originella uttryck. Fortsätter strömma framåt genom dagen med klarsynthet och uppriktighet och erkänner, släpper lös tilltron för det nya och alldeles [för vackra] för att sedan börja lösas upp då det inte är spegelglas jag möter utan thinner. Hanna ankrar mig i tålamod och tilltro med ord om att kärleken alltid segrar och under ett par timmar tror jag på det. I gryningen då den sista arbetsnatten når mig är jag lättad över att vara fri ifrån jobb men desto tyngre av det andra nu. Kanske är jag inte alls lika hoppfull, inte lika tålmodig eller givmild som jag låtit mig framstå som. Life is beautiful men jag har en bitter känsla. Lämnar så bygget för att kanske inte återvända dit mer och är ledig och egentligen glad över det men låter Ryan Adams uppfylla mig och förstår att jag är minst lika dramatisk som du. "It's harder now that it's over Now that the cuffs are off  And you're free You're free with a history". Ingenting vet jag någonting om, kanske är det inte alls så då jag bittert går händelserna i förväg och jag låter fredens ord slå mig gång på gång om hur han ständigt sett mitt sår, fortfarande finner mig bära upp brist på tillit på ett ypperligt vis, väl tränat på genom många år." Så det är därför du sällan litar på någons bästa vän" utbrister han torrt och plötsligt förstår jag hur han ser på det hela och jag inser att det är precis så det är och fortsätter i en förbannad jävla seg lina virad runt halsen även i det nya. we dont chose what we see och jag vill inte se det här. jag väntar. tid att våga lära mig, lära dig. tillit och tålamod och generöst med mod för jag tror att du är värd det, att vi är.