mellan raderna.

Hon är som en healinghand där hon sitter framför mig, Maria. Vi möttes i våras bland de fyrbenta och nu är hon med all säkerhet en av de få i den nära kretsen. Vi äter lyxfrukost tillsammans på ett av möllans allra mysigaste caféer där allt skeva i inredningen skapar just den rätta bohemmysiga atmosfären. Att gandhi dessutom får vara med och blir bjuden på köttbullar av personalen gör inte stället sämre. Vi läker ut om livets alla små bagateller och livsstörtande raviner och jag börjar ana att mycket kommer att bli bättre nu med sådana som henne omkring mig. Frukosten förvandlas senare till en spontan ride ut på landet där stallfamiljen väntar mig med öppna famnar och lena mular. Vetskapen om att livet här inte endast är stadsmiljö utan lika mycket lantluft och åkrar gör det lättare att andas. Jag och Maria vandrar längs åkrarna med en Gandhi som flyger fram som en plog och varje sekund för fram något ljusare i mig. Återvänder hem till ett hem som plötsligt är fullt av saker, mina egna som tar upp hela vardagsrummet och främmande saker, tillhörande min nya kollektivvän Maria och jag inser att vi har en del att göra men att allt har god potential.

Ska snart mötas av Alexander(s)katten och bli bjuden på te hemma hos honom och imorgon börjar ä n t l i g e n skolan och med det återförening med alla efterlängtade aktivister. Det är redan idéer på gång med Samuel om bastudag, Ida och jag ska börja vår klätttringskurs, med Maria ska jag ut i skogen och plocka svamp och redan är flera yogapass inbokade. Jag ska göra det jag är allra bäst på nu, att aktivera mig, att låta stunderna flöda genom varandra.